smör&bröd

vitt bröd med massor av smör är typ det godaste jag vet. just nu i alla fall. och jag har fått sådan dille. kan inte sluta. de bara glider ner. snabbt. sådär. slut. tillsammans med hallonyoughurt.

ja plugga i köket är minsann inte det bästa.

kan detta vara något?

jag har egentligen ingen aning. men det ser ut som det kan bli bra. ganska likt. bådar gott.

solens dag, ljusets tid

solen skiner. underbart. tagit mini-sovmorgon till åtta, ätit världens frukost och bara hängt i soffan framför ett avsnitt av jakten på lyckan. idag tänker jag ha en bra dag.

plugget får vänta i alla fall ett par timmar. nu ska jag ut i solen. en vanlig promenad, ta paus i solen, kanske på en bänk med en kopp kaffe. ingen press på att promenaden måste vara en powerwalks-promenad. som det alltid annars måste vara. annars är det väl onödigt att gå promenad?

nej! det är det inte. det är inte onödigt att ta vara på sådant som får en att må bra. de små tillfällena som får en att känna sig lite bättre, lite lyckligare. och solen är minsann något som får mig att bli lyckligare.

och mina vänner! så om någon råkar läsa detta inom den närmsta tiden, och känner för att ge sig ut i solen tillsammans med mig. ring. jag finns där, ljuset finns. idag, och för alltid.

sitter på hornstulls bibliotek och klipper radio. kunde jag minsann inte för ett år sen!

försöker jobba på mitt positiva tänk här. tänker alltså inte på att jag har ont i rumpan av allt sittande, vill bara dansa, inte tränat på mer än två veckor, kroppen gör ont. tänker inte på att jag gått upp massor och att mina kinder ännu en gång intar bull dog-style och att jag trots detta hovat i mig choklad och annat onyttigt hela veckan. nu ligger till exempel ännu en naturgodispåse på bordet bredvid datorn, och ikväll är det middag och vin imorgon middag och vin och på söndag middag och vin. middagarna innehåller även dessert eller godis.

tänker inte på att jag är oduglig och helt utan karaktär och bara dålig i allmänhet. tänker inte på att det trycker i hjärta och huvud.

alla andras bloggar och statusuppdateringar verkar vara så härliga hela tiden. lever ni så positiva och fantastiska liv?

jag tror jag är mentalt störd ibland.

och jag gick verkligen in med tanken att jag skulle skriva ett positivt inlägg, som de andra jag läser på bloggar och som kanske skulle få mig att tänka lite positivt.

istället blev det tårar i ögonen, ilska i benen och ännu en tröstande godis.

ps: hoppas ingen orkade läsa!

guatemalan har varit slut länge. och där åkte de sista saltiga nachosen ut ur 500 grams påsen, ner i skålen och in i min mun. herregud, jag är sämst på att sitta hemma och plugga.

ska jag kanske åka till palestina?