söndag 2 januari 2011

det här med att förändras.

tänk vad man förändras genom åren. satt och facebook-spanade på mina gamla kompisar. gamla låter konstigt, men jag kan nog inte ens kalla dem bekanta nu för tiden. just tiden har ju sin gång. följande kommer att låta väldigt fördomsfullt. jag vet, man ska inte döma hunden efter håren. men dessa personer har en gång i tiden räknats som mina bästa vänner, innan man blev gammal och upptäckte att det faktiskt gick att vara kompis med någon utanför nordstan, någon som inte gått på norra skolan och huvudnäs. och om jag nu får döma hunden lite efter sin päls, i alla fall utefter ett strå, vet jag att hur dem är. inte dåliga på något sätt. bara inte som jag.

och jag är så glad för det. så himla glad att jag bestämda mig. som den lilla världsvana men egentligen så vilsna tonåring jag var tog jag mig igenom det. upptäckte att det fanns andra. bort ifrån dem.

ännu en gång måste jag poängtera, de är säkert underbara med varandra nuförtiden. men jag tror, eller vet, att jag passar bättre med en annan sorts människor.
tänk om jag inte upptäckt dansen, och inte fortsatt med det efter gymnasiet. inte varit inne i och levt det lilla "kulturliv" jag trots allt lever. hur löjligt det än låter. tänk om jag inte upptäckt musiken, kläderna jag gillar, kläderna jag ogillar, haha, klart jag inte hade tänkt så då, men jag tror att mitt liv hade känts tomt på många sätt om jag inte bytt ut mycket av det det var då. sånt jag inte vill värdera idag, som är dåligt att lägga ner energi på men som de flesta gör ändå, hade varit ännu viktigare då. jag vet det. stora delar av det sitter ifrån då, och verkar aldrig kunna gå över. det märks även på dem.

i alla fall. tillbaka till facebookandet. det är lite konstigt att se hur sådana som en gång stått en väldigt nära, och man tyckt varit lik en, är helt annorlunda nu. ser i alla fall ut att vara det. i kläder, vad man gör, ställena man går till, hur man ler mot kameran. ja väldigt mycket hur man ler mot kameran. sorry.
vi alla har förmodligen och förhoppningsvis förändrats, och jag tror framför allt att det är jag som gjort det. eller jag har hittat vad som är jag. det kan jag verkligen tacka alla mina fina vänner för. och dansen. och mig själv :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar