men kom igen då!

kan inte börja plugga. har spenderat tid på att göra egen glass, ätit, gjort mer ätit, springer upp och ner till mamma och hämtar godis, upp igen. facebook, koka kaffe, kissa, titta ut genom fönstret, sukta efter solen och promenad, provar skor (tror kanske kan funka snart!!), tar alvedon, hämtar mer godis, googlar recept, bloggar, facebook. alltså jag blir tokig!!

bor en tjej i mitt hus, som precis gick förbi utanför fönstret. hon ser alltid så tilfreds ut, på något sätt. härligt. nu gick hon i solen, tuggade på något. såg lugn och skön ut. avslappnad. tillfreds. på något vis påminner hon om anna från jmk.

fy fan nedrans bajsfot! självömkan tillåtet. tröstar mig med ett stort paket ostkaka och jordgubbsylt. även chokladbollen och riesen fungerade som lite lugnande. stackars mig!

kolla mitt inslag här om ni inte sett!
ligger precis under stoa bilden, man kan skrolla åt höger. heter "alltid lättare att spela inför främlingar" och är intervju med john i peter, bjorn and john. åh, jag måste var såpass bra att jag kan gå till prakiken på måndag!

och fasen alltså, jag som precis kommit igång ordentligt med dansen, börja äntligen känna att det sitter, finns där, och känna mig stark och fit. och så blir det så här. fan fan fan. men saker händer och man måste acceptera. och se till att det blir bra. men det sista jag borde göra är ju att sätta i mig massa onyttigt. bir så trött påmig själv!

sol utanför fönstret (bättre än grått även om man är inne), god kopp te och sn rejäl skål söndagsgodis. redo för kvällens plugg.

även fått en kommentar av lyssnare. hihi, skoj. kör lite skrytrace här märker jag. men är inte så många som läser cazzmatazz ändå så. haha. om man inte orkar lyssna på hela programmet finns inslagen upplagda för sig på sveriges radios webbsida nu. ( i för sig tycker att man borde lyssna på hela, eftersom allt inte är med i inslagen :)

här är kommentaren från hanna. kul att inspirera. :)

Askmuseet

fint reportage från island. undrar om man kan hitta någon info på internet om museet som Olafur skulle öppna? ska nämligen till island i maj och blev sjukt sugen på att åka dit och se askan.

Hanna,

2011-04-03 15:26

puffas på sr

hihi, mina inslag från island ligger som puff på sveriges radios förstasida! yey, lite kul. nä, mycket kul tänker jag minsann få tycka! :)

kolla HÄR. ligger som nummer tre i bildspelspuffarna.

p3 planet

ikväll är det dags. klockan 18:06. mina islandsinslag är med i p3 planet. jag gör premiär i radion. haha. även första sålda frilansknäcket. härligt får jag säga.

men jag säger det med lite tvång, eller vad man ska kalla det. lite medveten uppmaning till mig själv att försöka tycka att det är just härligt, att jag faktiskt lyckats, att det är lite grymt. men det är knasigt att så fort det gäller en själv nedvärderar man saker och ting och tycker att "äh, det är väl ingenting". nu menar jag självklart inte ha med inslag i p3 planet är värsta grejen. men hade det varit någon annan i klassens inslag hade jag tyckt att det var mycket "coolare" än vad jag tycker nu. så ja, jag försöker jobba på mina maskulina egenskaper här och faktiskt var lite stolt! uppmanat folk att lyssna på facebook och twitter och så vidare.

och shit vad jag slitit. så hade jag inte fått med dem hade jag nog varit långt nere idag. men ärligt kan jag säga att livet börjar få lite ljus igen. av många anledningar. å det är sååå härligt!!!

har även bestämt mig för att köpa en lång fin sommarklänning och en hatt med stort brätte. solglajjorna till det och jag ska glida runt i sommar som en moviestar från 60-talet. det ni!

glöm inte att lyssna! antingen på radion eller HÄR.

(ps: lite kuriosa. min bild blev förstabilden på sidan. hihi)

smör&bröd

vitt bröd med massor av smör är typ det godaste jag vet. just nu i alla fall. och jag har fått sådan dille. kan inte sluta. de bara glider ner. snabbt. sådär. slut. tillsammans med hallonyoughurt.

ja plugga i köket är minsann inte det bästa.

kan detta vara något?

jag har egentligen ingen aning. men det ser ut som det kan bli bra. ganska likt. bådar gott.

solens dag, ljusets tid

solen skiner. underbart. tagit mini-sovmorgon till åtta, ätit världens frukost och bara hängt i soffan framför ett avsnitt av jakten på lyckan. idag tänker jag ha en bra dag.

plugget får vänta i alla fall ett par timmar. nu ska jag ut i solen. en vanlig promenad, ta paus i solen, kanske på en bänk med en kopp kaffe. ingen press på att promenaden måste vara en powerwalks-promenad. som det alltid annars måste vara. annars är det väl onödigt att gå promenad?

nej! det är det inte. det är inte onödigt att ta vara på sådant som får en att må bra. de små tillfällena som får en att känna sig lite bättre, lite lyckligare. och solen är minsann något som får mig att bli lyckligare.

och mina vänner! så om någon råkar läsa detta inom den närmsta tiden, och känner för att ge sig ut i solen tillsammans med mig. ring. jag finns där, ljuset finns. idag, och för alltid.

sitter på hornstulls bibliotek och klipper radio. kunde jag minsann inte för ett år sen!

försöker jobba på mitt positiva tänk här. tänker alltså inte på att jag har ont i rumpan av allt sittande, vill bara dansa, inte tränat på mer än två veckor, kroppen gör ont. tänker inte på att jag gått upp massor och att mina kinder ännu en gång intar bull dog-style och att jag trots detta hovat i mig choklad och annat onyttigt hela veckan. nu ligger till exempel ännu en naturgodispåse på bordet bredvid datorn, och ikväll är det middag och vin imorgon middag och vin och på söndag middag och vin. middagarna innehåller även dessert eller godis.

tänker inte på att jag är oduglig och helt utan karaktär och bara dålig i allmänhet. tänker inte på att det trycker i hjärta och huvud.

alla andras bloggar och statusuppdateringar verkar vara så härliga hela tiden. lever ni så positiva och fantastiska liv?

jag tror jag är mentalt störd ibland.

och jag gick verkligen in med tanken att jag skulle skriva ett positivt inlägg, som de andra jag läser på bloggar och som kanske skulle få mig att tänka lite positivt.

istället blev det tårar i ögonen, ilska i benen och ännu en tröstande godis.

ps: hoppas ingen orkade läsa!

guatemalan har varit slut länge. och där åkte de sista saltiga nachosen ut ur 500 grams påsen, ner i skålen och in i min mun. herregud, jag är sämst på att sitta hemma och plugga.

ska jag kanske åka till palestina?

party time. again. jag osar alkohol, skulle jag tro. way to much of the good stuff. all the good stuff that is. eller ja. i alla fall ät och dryckbart. hade kunna behöva lite annat good stuff.

men jag gillart.

idag har jag

1. varit nostalgisk tillsammans med supersci, remedee, chords och de andra.

2. ätit valnötsglass, grädde, choklad och fruktsallad innan klockan tre.

3. tittat ut. förbannat. skippat promenad.

4. duschat alldeles för många gånger.

5. borstat tänderna fyra gånger innan klockan fyra. trots att tandläkaren förbjudit fler än två.

å ikväll blir det bira!

idag har jag

1. ännu en gång blivit ofrivilligt kär i adam tensta

2. druckit baileys innan klockan 14

3. tittat ut på snön. förbannat den. funderat. förundrats.

4. bestämt mig för att inte gå promenad.

sporadiskt valda

mantra

de senaste dagarna har jag tragglat texterna ur dessa låtar i min hjärna. om och om igen. som ett mantra. för att tänka positivt. allt ordnar sig liksom, bara man fortsätter gå.

alltså det är sant. tillslut satte de sig där i hjärnan. och kom naturligt. det tar jag som ett tecken.

doing it the hard way

karriär är det viktigaste för mig. självklart vill jag ha familj med älskare och barn, men det som alltid gnager på insidan är att jag måste lyckas i karriären. kanske för att det ligger närmre till hands. självklart tänker jag på och längtar efter kärlek och barn, men har kan ändå vila mer i det. tänka att det kommer i sinom tid. förmodligen är det det jag går och skyller mitt magont på om fem-sex år.

men nu är det i alla fall karriären. på ett sätt är det konstigt för att jag har alltid haft inställningen att ha roligt och vara lycklig är viktigare än pengar, och då tror man kanske att jag kan dela upp livet i två delar. en som bara är jobb för att försörja mig och mina nära, en som är mitt riktiga liv med vänner, dans,mat, resa och allt vad det innebär. men ... så är det ju verkligen inte. till viss del handlar det om pengar men framför allt tror jag att det handlar om bekräftelse och vetskapen om att jag är bra. jag satsar ju på yrken jag tycker är kul, och där det tyvärr varken finns jobb eller speciellt mycket pengar.

jag hade ett litet snack med min fina lärare mattias igår. det är nämligen så att mitt inre gjorde en dubbelvolt bakåt, och tycks ha hamnat på sniskan. jag fick veta att min kontakt, chefsredaktören på passion for business där jag skulle vara min fyra första praktikveckor, slutat. och den nya chefen kände sig för stressad och ovan att hon inte ville t på sig att ta emot en praktikant. hur kan man göra så? helt sjukt. om de visste vad som händer inom mig hade de nog tänkt annorlunda. det hoppas jag i alla fall.

i alla fall, som den lätt-gråtande person jag är brast det för mig så fort mattias frågade, men hur är det cassandra. jag hade fasat lite för att börja gråta inför honom, han kan vara lite svår att tolka. ibland är han världens roligaste och bästa, medan han i nästa sekund brusar upp för allt och är väldigt hemlighetsfull med sig själv, och svår att nå. men igår var han fantastisk att prata med. han har själv varit utbränd (tror jag i alla fall) och jag kände att han verkligen förstod min ångest. var även skönt att verkligen vissa vem jag är. jag är inte den självsäkra och alltid glada och lugna person som vissa, och i synnerhet mattias, tycks tro. nä där stod jag med mina röda ögon och svullna ansikte och lät det rinna. fick fram i alla fall en del av min inre ångest och mina höga prestationskrav kom nog fram.

en grej han sa till mig var att inte jämföra mig med andra. och det är jag grym på. fast det är ju en dålig grej så frågan är om man kallar det grym då? i alla fall mäter jag konstant mig själv i andras framgångar, och jag tycks alltid vara snäppet efter. det finns alltid någon det går bättre för. framför allt är det extremt jobbigt när det inte handlar om att någon har mer talang eller sliter mer, utan att den har tur, känner rätt personer som styr en åt rätt håll. när människor glider fram på räkmackor, stora som små.

helt ärligt så har jag kämpat som ett as. ja egentligen hela livet, genom skola och träning. men den här våren har det liksom gått till överdrift. ja inombords i alla fall. hösten var helt sjuk. började med beslutet att inte gå kvar på jmk. även om det känns rätt till stora delar ligger det alltid där och gnager på själen (speciellt nu, när praktiken-grejen ska vara så jävlig).

därefter började snart praktiksökandet. och jag var tvungen att bevisa för både mig själv och andra att jag inte gjort ett misstag som inte valde jmk. shit vad många timmar jag lagt ner på att söka. och vad mycket energi och kraft, som nu känns som den bara gått till spillo. fick ju ändå inte den plats jag ville ha (visst jag är nöjd med expressen tv, men är inte vad jag tänkt mig). andra i klassen har ju fått sina drömmar så beror ju inte på kaggeholm. men de har ju haft kontakter som hjälpt dem. jag har inte en enda kontakt. inte i stockholm.

jag vet att detta låter dumt och självgott, men jag kan nog säga att jag, om inte allra mest, varit en av dem som slitet hårdast. utan att det gett något speciellt bra resultat. på riktigt tror jag att jag är dömd att ha det tufft. som m något förföljer mig. kanske beror på spegeln jag råkade göra sönder häromdagen. nästa dag vaknade jag ju till beskedet om praktiken på pfb.

det blir ett långt inlägg här, som jag egentligen inte har tid till. men i alla fall ...

tillbaks till samtalet med mattias. han tog ett exempel med en äldre person i klassen som också lätt drabbas av ångest, men som lyckats hitta ett sätt att skaka av sig den. det kommer förhoppningsvis med tiden, sa mattias. ja, sa jag. det hoppas jag med.

men varför har det inte lugnat ner sig lite då?

första gången jag minns att jag fick något som liknade mild panikångest (mild till det yttre) var i femman och vi gjorde nationella proven. jag körde fast på ett mattetal. förstod ingenting, klasskompisarna började bli klara. allt var svart i mitt huvud och jag satt där. så läraren cirkulera i rummet. jag bara stirrade, kände tårarna bränna. vad jag minns lyckades jag hålla dem inne och efetr bara en liten hint av läraren förstod jag talet. men den känslan är oförglömlig.

och den har följt mig. följt mig genom högstadiet där man var rädd för att vara pluggis (skrev tom sämre med mening på ett prov) och ändå få bra betyg så man kom in på gymnasiet. inför gymnasiet låg jag varje eftermiddag i ett par veckor och grät i min säng för att jag inte visste vilket program jag skulle välja. vad var bäst för framtiden, vad ville jag?

sen kom gymnasiet, ångesten fortsatte. betygen skulle vara bra, dansen gav mig dålig självförtroende, jag kände mig tjock och fokuserade på att jag bara var dålig. om jag hårddrar.

ja, jag behöver inte skriva om alla år. det har i alla fall fortsatt sedan dagen med matteprovet och jag undrar när jag ska växa ifrån det?

mattias gav mig även lite uppmuntring, lite beröm. han sa att jag var en av de mest idérika och självgående elever han haft ochd et värmde så mycket. jag behöver bekräftelse. jag vet det. och det här andra året på kaggeholm har varit ganska tomt på det. och när han sa det var det som en känsla jag känner igen och saknar otroligt mycket flöt ut inom mig, och värmde och lättade litegrann.

jag har hamnat i nåt slags negativt töcken det senaste halvåret och gör jag inget nu kommer det bara gå nedåt ännu mer och sluta dåligt. jag måste ta tag i mig själv och det är nu! annars går jag under.

ps: för er som vet att jag hoppades på att vara på expressen hela praktiken, som det var tänkt från allra första början men som jag lyckades ändra. det gick inte, hade inte resurser att ta in mig tidiagare nu nr de roddat om. för min skull.

en sådan dag

efter att under gårdagens fyspass fått en fyrakilos medicinboll på näsan, och sent igår kväll, eller snarare inatt fick panik och trodde att min näsa var sne för alltid, började jag dagen med ett besök på vårdcentralen.

fick britt-marie, samma läkare som skickat mig på massa röntgen. och specialist grejer när jag hade ont bakom knäet (vilket visade sig bara vara överansträngt), tog emot mig denna gång.

och gissa vad. jag fick en remiss till öron, näsa, hals på sös. jag som faktiskt under morgonen lugnat ner mig, eftersom svullnaden hade gått ner en hel del.

jaha, tänkte jag medan jag promenerade till tunnelbanan för att ta mig till alviks mödravårdcentral. ett test skulle göras om som gått fel, vilket jag hade klämt in i dagens annars fulla schema(tanken var massor av islands-rekande och intervjubokande, dans och sista bikramyogapasset) ringde sös för att höra hur viktigt det var att jag verkligen kom. britt. marie känns lite rädd för att missa något, och därför skriver remisser. är ju bra att hon tar en på allvar, men när tiden är knapp ... ja ni vet.

de tyckte att de var lugnt om jag inte kom, utan väntade till svullnaden gått ner och se hur det såg ut då. OM INTE jag kände mig täppt. men det gjorde jag ju inte så det var lugnt. eller ... var jag inte lite snorigare än innan. tryckte det inte lite mycket i bihålorna (kan ju berott på att jag faktiskt fått en ordentlig smäll, och inte täppa).

så efter mödravården satte jag av mot sös. åt en macka och kaffe på tunnelbanan. insöp lite DN.

när jag kliver in på önh-avdelningen halv tolv ber de mig sitta ner, och hoppas att jag ska hinna komma in innan lunchrasten! INNAN LUNCHRASTEN! vad sjutton är detta. klockan är mycket som den är. inser att jag absolut inte hinner dansa klockan 17.

men jag hade tur. i dubbel bemärkelse. fick komma in snabbt och hade ingen fraktur!!! yey! svullnaden kommer gå ner om ett par dagar, och helt ärligt har det redan blivit bättre. lite blå och svullen, men ingen elefantman.

glad i vågen traskade jag hem. handlade mat (och naturgodis, ajabaja). lagade, kollade ny serie på svt-play, drack kaffe, hade lite välförtjänt paus.

men sen fick jag faktiskt sätta igång med island. ja, det gick segt. till slut tog jag mig själv i örat, ringde till bonden Olafúr på Island vid Eyjafjallajökul och ... han var inte hemma. men hans fru var och jag skulle prova hans mobil om nån timme (lustigt att prata med någon så långt borta).

å ja, nu är i alla fall en grej bokad. måste bara hitta nån som kan åka med mig till hans gård. lite läskigt själv. och mer planering så jag vet vad jag faktiskt ska göra där, uppdatera mig i tekniken och ... boka fler intervjuer och ..... ja men idag har jag faktiskt varit lite patient. så få vara nöjd med det som faktiskt gjorts!

bikram var det ja. två minuter innan 19 (då jag måste gå för att hinna) får jag för mig att inte gå. varför? är pigg, ont i rumpan av dagens sittande, kroppen är rastlös och vill kämpa? hade inte riktigt lust bara. eller egentligen hade jag det. bara lite trött i hjärnan. gått på helvarv upp och ner med massa känslor idag. så inge mer bikram. kortet är slut. ångrar redan lite att jag inte gick. men nu blir det dans för hela slanten!!

eller imorn, för nu får det bli en promenad. måste få ut lite rastlöshet i alla fall. även om det kanske blir till affären.

min blogg verkar bli ett jämmerplank där jag klagar på mig själv och vad jag äter. förmodligen för att jag har ett behov av att berätta när jag gör något jag egentligen inte vill.

(det hände ju liksom annat emellan de ångestfyllda grejerna jag skriver här. mycket bra. men konstigt nog har jag inte samma behov av att få ur mig sådant)

å här kommer det:

det är så sjukt tråkigt att sitta på en värkande rumpa en hel dag och plugga. jag gick och köpte godis. mycket. nästan två hekto godis från kiosken nedanför. som dessutom är lite gammalt och torrt. trist. men sött.

då var det sagt och jag kan återgå till påsen.

blev en stor kladdis med grädde på gildas. mums och mys. (mycket grädde den här helgen alltså. ett helt paket till alla bär, i soppan och nu till kakan. jag älskar grädde. as you can see :)

å nu. mer mat. morots- och gurkstavar med vitlöksdipp. hmpf, ja.. livet ... är gott.

till det försöker jag kolla på walander. går inge vidare.

fika

nu ska jag alldeles strax iväg och fika med malin. det var längesen. både malin och fika. förr hade vi sådan fika-kultur. fika hit och dit. kväll som dag. speciellt i vänersborg.

kom att tänka på det nu, vad sällan jag fikar nu förtiden. i alla fall i jämförelse med då.

ska bli riktigt mysigt i alla fall. kaffe, kaka och, bäst av allt. malin!

och by the way ...

... har fått order av tandläkaren att max borsta tänderna två gånger om dagen och mycket lösare (svårt med tanke på mina fem), har startat företaget Lod produktion med Ida, fått ett nej av bohusläningen på försök att sälja in artikel, för liten budget, har idag försökt sälja in samma idé till lysekilsposten som liksom bohusläningen gillade idén och som verkade ganska positiva till att köpa den, men som senare visat sig försöka bli vän med mitt case på facebook och möjligen försöker sno min idé och slippa köpa den av mig, vilket man enligt oskriven regel inte får, men regeln är trots allt oskriven, och gudrun schyman, I love you, kom tillbaka till vänsterpartiet och fixa ordning och reda i sverige.

ja en bil på na behövdes

en god kväll

ikväll har jag lagat god mat. lax som var alldeles lagom stekt. lite sådär nästan genomstekt, så den inte alls är torr. ungsstekta grönsaker, abourgine, tomater och lök, coleslaw på mitt eget vis och varm spenat. gott! till det drack jag ett glas rött vin som jag hade kvar från förra helgen. tänka sig. jag dricker vin i min ensamhet en fredagskväll. samtidigt som på spåret rullar på tv:n och maskinen nere i tvättstugan.

efterrätten var väldigt väldigt god. hallon, blåbär och kiwi. till det vispad grädde. mycket grädde. alldeles för mycket. men sjukt gott. acacia honung på toppen. mums! vill ha mer trots att jag ätit massor.

dessutom ätit ett marsipanbröd, eller vad det heter.

alltså en hemmakväll ikväll. känns som jag börjat ha fler och fler sådana kvällar. hm, vet inte om det är så bra egentligen. jag kan lätt låsa in mig när jag inte riktigt är på topp. men hör väl årstiden till. känns jobbigt att göra mig iordning och gå ut. framför allt för att jag inte trivs i varken kläder, kropp eller hudfärg för tillfället. haha, blir ju inte direkt bättre efter sådana här kvällar. men ... måste tänka på årstidens påverkan.

framför allt får jag säga att det är lite konstigt att jag är hemma i min ensamhet den här helgen. det är ju streetstar för sjutton! men har inte haft nån lust. tappat suget för många av människorna där. även om jag älskar dansen. förut idag började jag i för sig fundera på att gå. brukar ju alltid vara så grymt kul. men vet inte vem som sak dit och kändes bara som att det skulle bli en besvikelse i år. men vad vet jag.

imorn ska jag i alla fall till min kompanjon på middag! all tiders vetja ...

har varit en skön kväll ändå. eller är.

nu blir det thriller, snart hämta tvätt. förmodligen mer efterrätt. en fredags kväll. själv.

oh my goosh. jag behöver ... ja gissa.

har jag blivit för bekväm?

till skillnad från rebecca i denna krönika har jag faktiskt erfarenheten av förhållanden. men efter tre års singelliv, helt tomt från något man kan likna vid ett seriöst dejtande, kan det vara så att jag likt rebecca är för bekväm för ett förhållande. kanske att det är så att jag omedvetet låter alla anpassningar som kommer med pojkvänslivet hålla mig borta från kärleken. kanske har jag vant mig vid att slippa känslostormarna växla från underbart kärleksrus till orolig och ångestfull tomhet. kanske har jag vant mig vad att få ha mina morgonrutiner på mitt sätt. och mina lunchrutiner. kvälls. och natt.

det kanske är så att det blivit så bekvämt att bara få ägna mig åt mina egna problem, mina egna saker i livet, inte ha någon man måste ringa hela tiden, inte någon man måste uppdatera vart man är, vad man gör, slippa höra vad den andre gör och har gjort.

kanske orkar jag inte anpassa mig. kanske har jag blivit för bekväm helt enkelt.

men frågan är, vill jag vara så bekväm?

väldigt rolig krönika i alla fall. på den proppfulla 4:an, med solen skinandes i ansiktet, stod jag uppklämd mot dörren när vi rullade över västerbron. och skrattade högt.

ps: krönikan är en bit ner på den länkade sidan. heter "saker jag inte får göra för min partner".

dags att bli frisk

en jättetrevlig helg. Lod produkion har tagit sina första steg (berättar mer snart), frida har varit här på middag, en kväll i bandhagen med massor av trevligt folk, gott vin, mycket mat, fina vänner, slappa i soffan, sol. så som en helg ska vara. förutom min dumma hals. idag vaknade jag med ondare än innan. kanske på grund av försöket av överrösta gårdagens musik på under bron. får ställa in träningen idag igen. knappt rört mig på tre dagar. typiskt. när man har tid. helgen är skön att träna på. när man inte har massa skola att tänka på och så. å det brukar jag alltså släppa på helgen. dumt, jag behöver verkligen träna. bara äter och äter. rundare och rundare. jag älskar muskler, avskyr när de försvinner. å blir mjuka.

jaja, ska inte hålla på. löjligt ju. konstiga värderingar man gör. dags att bli frisk från. det och halsont.

men ikväll är det ändå söndag. och godis är väl okej på söndagar?

sjukis

fasen, då har man gått och fått ont i halsen. attans. ska man inte träna nu då? jag som är i stort behova av träning. fysiskt som psykiskt. men man ska väl lyssna på sin kropp. eller sin hals i alla fall. hm, brukar ju bli bättre framåt dagen. men bikramyogan måste avbokas minst se timmar innan! helt knasigt får jag säga. kan ju aldrig spontanträna liksom. och passet är fullt så avbokar jag kan jag ju vara säker på att jag blir av med min plats. måste bestämma mig nu. åhhh.

men måste vara förnuftig. ikväll ska jag ju till ida. ska jag orka, måste jag vara frisk. men sååå trist.

det här med tid ...

... är lurigt. ibland går det fort, ibland långsamt. ibland räknar man fel .... på sisådär, ETT ÅR!!! haha, ja det är precis vad jag har gjort. ända sedan nyårsafton då någon frågade mig hur längesedan jag hade ett förhållande och jag svarade att det tog slut för fyra år sedan, har jag tänkt "shit 4 år! har jag varit singel så länge?". och idag, av oklar anledning, tänker jag till en extra gång, räknar igen. och det visar sig att det är tre år sedan! känns mycket mer rätt får jag säga. men sjukt att jag faktiskt gått och förundrat över hur tiden kunnat gå så fort, att det gått så lång tid, ganska många gånger. utan att få det rätt. my goosh ...

skulle inte förvåna mig om jag inser att jag räknat fel ännu en gång, att det är fyra år trots allt. tid är svårt att hålla koll på. minsann.

bara en känsla. liksom.

å då har man jobbat. lite. tillbaks imorn, men ikväll får jag i alla fall vara hemma. sova i min egen säng. bara en kväll för mig själv, helt utan kids att ta hand om, kollegor att prata med, skola att tänka på, pressa bort ångest så mycket det går. tänker inte tänka på nåt förutom det jag vill.

efter minipromenaden från jobbet, duschen och mjukisarna satts på kom sötsuget. satt i mig massor av chokladpudding med youghurt, jordgubbar och digestivekex. mums.

är lite konstigt trött. är på lite sådant där humör då man vill ha någon hos sig. någon som bara ligger och håller om en, sitter bredvid i soffan och bara känns varm och go. som alltid finns där och bara tycker om en hur saker än är. men här finns ingen sådan. lite trist. men jag klarar mig. så klart. bara en känsla. liksom.

å då ska jag bege mig till jobbet. igen. var ju nyss jag var där. "hann" inte med någon promenad idag. dumt.

magen är i alla fall bättre!!!! lite i alla fall. underbart! sjukt vad den påverkar. allt! känns mycket roligare att jobba, mår bättre både fysiskt och psykiskt. hoppas det håller i sig hela helgen! håll tummarna.

går runt och är hungrig hela tiden istället. haha. åt nyss och börjar redan drömma om middagen på korttids. funderar på att fixa en lasagne, och kanske dessert. eller så blir det godis som vanligt där borta.

nu har jag ju faktiskt bråttom så dags att gå.

ha en god helg fina ni!!!

Dagens bra

träffade joel för intervju. både kul och produktivt

studiebesök och pratat om frilans

lagade jättegod hummous

(hade jag skrivit tgår hade jag haft ett bra som jag nog ska skriva idag. vill det. att tänka på den får mig att tänka mindre på jobbiga grejor. ingen aning vad det betyder egentligen, förmodligen inte så mycket. men är skönt att ha nåt som värmer hjärtat en aning bara genom tanken. jo, till sak ...

hade en ganska lång konversation på facebook-chatten. igen. de var fint).

Dagens bli bättre

min mage är värre än på länge. å i helgen ska jag jobba. den brukar balla ur när jag börjar en jobbhelg med bra mage. orkar inte med den mer. är som ett handikapp. verkligen.

eftersom det var strömavbrott på yogan igår (vilket hade blivit ett av gårdagens "bli bättre" om jag skrivit) var det inte så varmt i rummet idag. det kändes. inte alls lika svettigt. och det är ju faktiskt inte speciellt jobbigt, utan värmen som gör det. å nu ska jag inte träna förrän på söndag. jaja.

ångest för framtiden, framför allt karriären. jag hatar det. så sjukt mycket. varför måste jag jämföra mig med allt och alla hela tiden? oroa mig hela tiden? finns alltid en konstant känsla att det kommer skita sig. tänker jag så gör det väl det. förstår inte vad jag fått den här ångest-läggningen ifrån. eller ja, det kanske jag förstår egentligen. men helt ärligt borde jag kanske inte behöva ha den? jag har ju aldrig varit den som är sämst (vad nu det är). men ändå alltså, så fort jag inte är bäst, eller lika bra som nån annan, känner jag mig så sjukt kass. när det är sådant jag håller på med alltså. lyckas någon annan blir jag självklart glad för den, men ser bara mig själv falla ännu längre ner i ruinen. hjälp! jag behöver det.

idag är ....

en jimi hendrix dag. det är bra.

Dagens bra

josefine-tid har äntligen infunnit sig. älskade fina bästa vän!

frida. ganska ny bekantskap som bådar gott

ett steg taget gällande frilansämne till kursen. lugnar sinnet något

Dagens bli bättre

ledsen josefine. kärlek har sina vändningar. missförstånd ligger alltid så nära. ont när någon man bryr sig så mycket om är ledsen

magen. ond sedan ungefär en vecka (och elak). bådar inte gott inför en jobbhelg. blir panik om jag börjar helgen med en snäll mage. hur ska det gå?

småätandet av digestivekex. idag har jag jobbdag hemma. hmm, haha. ja ni fattar

det är så lätt ...

... att se allt det svåra. och därför missa allt fint. för fina saker finns det och de räknas minsann även om de är små. eftersom jag, dumt nog, redan förutspått att den här våren kommer att bli tung tänkte jag nu införa något som får mig att se det fina. som tvingar mig att tänka på det braiga.

det här med teman har kanske inte gått så bra här på cazzmatazz tidigare. men idag, här och nu, tänkte jag göra ett nytt försök. om jag inte skriver varje dag, hacka inte på mig för det. ibland orkar man, ibland inte. men mål är ju till för att sträva efter.

temat innebär följande: för att inte missa allt det där fina ska jag varje dag (eller nåt sådant) skriva ner tre saker som varit bra med dagen och tre saker som kan bli bättre till imorgon. kan vara allt mellan himmel och jord och här börjar vi.

Dagens bra

kände mig energifull på bikramyogan (extra skönt eftersom det inte alls gick bra senast)

har ynkaputtenutte börjat med konkreta planer för framtiden, dvs efter Kagge. Jag hoppas att det inte bara blir tomma ord. Tror det skulle bli något bra av det. Har dessutom börjat kul och troligen givande frilanskurs!

gulliga killen var på yogan. dock med tjej. förmodligen hans tjej. men ändå

Dagens kan bli bättre

tänka på allt bra frilanskursen kommer att ge mig, inte ångesta för att jag inte vet vad jag ska göra och tro att allt skiter sig. tro på mig själv och att jag kan det jag gör helt enkelt!

få tillbaka musklerna jag hade innan lovet. vart är dem? samtidigt som julmaten lade sig på diverse platser sinade musklerna. bikram ger mig inga större heller. borde börja med låren. betonar borde..

låta bli alla olika sorters kex och all ost som nästan fyller kylskåp och skafferi. detsamma gäller crunchy-/godismulin. som inhandlades just till dessert. svårt när det finns där alltså. ropar liksom.

ibland undrar jag om jag har en dubbel personlighet. kan gå från att allt är underbart och fantastiskt till att känna mig som världens sämsta person på två sekunder. nä inte riktigt. men kanske tre. eller en kvart. känslomänniska har jag kallats och det kan jag nog skriva under på. vet inte vad det är. känns som något fattas. ibland. kan liksom aldrig vila. nu ska jag inte bli för känslo-ig och personlig här. vet ju trots allt inte vilka som läser. men ja, är man känslig så är man. haha.

salem är bäst när det känns lite grått. speciellt den här. eller egentligen kanske den inte är så bra. inte bara. blir både lite mer leden och vemodig, och lite gladare.

josefine, vet inte om du läser så ofta nu för tiden, men jag saknar dig så! du behövs hos mig! vi ses snart!

mat mat mat. har sällan ätit så mycket mat under så lång period. i förrgår var det tacos och gino. igår var det alex födelsedagsmiddag på stortorgskällaren. idag buffé på hermans. och det är bara några ynka exempel av den konstanta matfrossa sosm pågått sedan julens dagar. men ... det är gott.

nu blir det vaniljkesella-, bär- och crunchydessert med anna. och film. igen.

museumdags

going for vasamuseet. med mitt fina besöka från vänersborg. ut i snöyret. mysigt.

det här med att förändras.

tänk vad man förändras genom åren. satt och facebook-spanade på mina gamla kompisar. gamla låter konstigt, men jag kan nog inte ens kalla dem bekanta nu för tiden. just tiden har ju sin gång. följande kommer att låta väldigt fördomsfullt. jag vet, man ska inte döma hunden efter håren. men dessa personer har en gång i tiden räknats som mina bästa vänner, innan man blev gammal och upptäckte att det faktiskt gick att vara kompis med någon utanför nordstan, någon som inte gått på norra skolan och huvudnäs. och om jag nu får döma hunden lite efter sin päls, i alla fall utefter ett strå, vet jag att hur dem är. inte dåliga på något sätt. bara inte som jag.

och jag är så glad för det. så himla glad att jag bestämda mig. som den lilla världsvana men egentligen så vilsna tonåring jag var tog jag mig igenom det. upptäckte att det fanns andra. bort ifrån dem.

ännu en gång måste jag poängtera, de är säkert underbara med varandra nuförtiden. men jag tror, eller vet, att jag passar bättre med en annan sorts människor.

tänk om jag inte upptäckt dansen, och inte fortsatt med det efter gymnasiet. inte varit inne i och levt det lilla "kulturliv" jag trots allt lever. hur löjligt det än låter. tänk om jag inte upptäckt musiken, kläderna jag gillar, kläderna jag ogillar, haha, klart jag inte hade tänkt så då, men jag tror att mitt liv hade känts tomt på många sätt om jag inte bytt ut mycket av det det var då. sånt jag inte vill värdera idag, som är dåligt att lägga ner energi på men som de flesta gör ändå, hade varit ännu viktigare då. jag vet det. stora delar av det sitter ifrån då, och verkar aldrig kunna gå över. det märks även på dem.

i alla fall. tillbaka till facebookandet. det är lite konstigt att se hur sådana som en gång stått en väldigt nära, och man tyckt varit lik en, är helt annorlunda nu. ser i alla fall ut att vara det. i kläder, vad man gör, ställena man går till, hur man ler mot kameran. ja väldigt mycket hur man ler mot kameran. sorry.

vi alla har förmodligen och förhoppningsvis förändrats, och jag tror framför allt att det är jag som gjort det. eller jag har hittat vad som är jag. det kan jag verkligen tacka alla mina fina vänner för. och dansen. och mig själv :)

2011

då har det varit nyårsafton. en gång till. och en trevlig en. en gång till (ska sluta ångesta för att det går så fort. så skriver inte ens att, "herregud, var ju alldeles nyss det blev 2010).

på nyårsaftonen befann jag mig vid rådmansgatan på hotell/café utsikten. asters jobb. asters fest. som vanligt ramlade jag in i min fleccedress lite sent. lite och lite. 45 minuter. och det fick jag höra några gånger under kvällen. kom i alla fall innan maten serverades.

var ungefär lika fin nyårsaftons afton som förra året. ganska lik, fast ändå inte. en del gamla fina bekanta, en del nya fina bekantelser. god mat, mycket vin och champagne. musik, gott nytt år- kramar och önskningar. glada människor. lite vemod. fyrverkerier. inte lika mycket dans dock som förra året. kanske inte så konstigt. då var festen ett radhus fyllt av sisådär 60 dansare. ingen limbo. inga dirty dancing-lyft. ingen egenkonstruerad sambaorkester i köket som slår sönder flaskor, får färgen att flagna från skåpsluckor, inte samma sorts musikälskande. mer formellt (vilket typ allt är i jämförelse med sådana fester. lite mindre "närgånget" :), men fantastiskt kul!

och historien upprepar sig på flera vis. igen. den där som alltid ska iväg kom ännu en gång på besök i mitt liv. det är ju olika gestalter varje gång, men den ska alltid iväg. bor nån annanstans, ska jobba i nåt annat land, åka på en långresa. ja vad det nu kan vara, men bort ska dem. undra om det är något undermedvetet hos mig kanske. drar mig till sådana så jag slipper konsekvenserna? kanske, kanske inte. nu för tiden börjar jag dock känna att jag kan ta konsekvenserna igen. vill ta konsekvenserna igen. ja, kanske inte just med den som försvann imorse, men med någon. kanske. vet inte. ofta är det skönt att vara "själv". få bry sig om sitt eget. inte ha någon annan att oroa sig över. som den superkänslomänniska jag är kan det vara bra att slippa. men ... ändå inte. jag vet inte.

och så var det ju det här med löften. började fila på ett för någon vecka sedan. bestämde mig för att denna gång ska det inte handla om att sluta ha ångets, sluta oroa mig för framtiden, inget som har med mat och träning att göra. nä istället skulle det vara något i stil med att släppa lite på hämningarna. leva lite mer om man får vara så klyschig. bli mer spännande som johanna säger. men glömde liksom bort att fila klart, och så stod jag där på en balkong och kramade in det nya året med massa personer. och ändå var det något slags löfte inom mig som löd, sluta ha ångets, för karriär och annat.

men nu har jag ångrat mig. tror inte det är någon idé att lova det. kan bara försöka, inget mer. fick ett annat löfte berättat för mig. fortsätta ha kul, leva planlöst. tror jag anammar det. så planlöst jag kan vill säga, med mycket kul.

å den första dagen gjordes det bra. klev ur sängen halv tre. hängde inne hela dagen i soffan. förutom en runda runt kvarteret för matinköp. hade annat i tankarna. och bredvid mig. planlöst och ångestfritt. precis som det ska vara.

Gott nytt år alla ni mina fina! önskar oss det bästa!