jaha då var man i vänersborg. staden vars strävan är att bli "sveriges bästa musikkommun". staden som kallar sig lilla paris. staden med ett enda uteställe, staden där 'korset' är den allmänna mötesplatsen. staden där birger sjöberg levt och där hans frida sitter fastgjuten. staden med två korvkiosker bredvid varandra som turas om att mätta fylletrötta hiphopkids och eparaggares magar varannan helg. staden med stort s. det är vänersborg det. vbg4life!
på bussen hit satt en kille snett bakom mig. han var ytterst gullig. ja inte gullig på ett "åh vilken kille"-sättet utan gullig som med bulliga kinder, lite längre svartfärgat hår, motörhead-tshirt som stramar åt över en aningens pluffsig mage och det bästa av allt, en cd-freestyle han tryggt höll i sina bebisaktiga händer. ja han var riktigt så där lillagubbengulleplutt-gullig. som ett barn, fast vuxen. att jag när han stod upp nästan fick två gällivarehängsskinkor i fejjan är en annan sak. något att ignorera. för gullig var han. tills...
tills vi efter en paus i mellerud får vända för att hämta upp en kille vi råkade åka ifrån och motörheadtishan utbrister ett högt och elakt "nej, va fan man får väl se till att gå på bussen i tid". tillsammans med större delen av mina medresenärer, inklusive den bakdelsbreda damen som tar upp halva mitt säte, hatar han killen som minsann inte såg till att gå på bussen i tid. killen som troligtvis satt på dass inne på fiket eftersom man inte får uträtta sådana behov på bussen. man hatar honom på bred vänersborska.
jag fick en sådan typisk vänersborgskänsla. alla grämer sig över att någon kan vara så dum att missa att gå på i tid. "va pinsamt" säger bredarumpan lite tyst och riktigt njuter av bussmissarens förnedring. stånk och stön hörs i hela bussen. ingen kan fatta! "hur dum får man vara?" helt ärligt, så beter sig inte människor i storstäder sig så. man kan tycka att det är förfärligt jobbigt att behöva vänta, allt ska ju gå fort fort, men att gotta sig i någons olycka på samma äckliga sätt. det händer knappast.
sedan ringer det i den före detta gulliga pluffskillens telefon. han svarar och jag börjar fundera på om han är en hon. kanske en shemale. den ljusaste stämma uppenbarar sig, kommer ur den mustaschprydda munnen. antingen var det en tjej med grym fejkmusch. eller så var det en karl med endast en kula. jag vet inte och vill faktiskt inte veta.
dagen har i alla fall ägnats åt bussresande. sitta, sova, äta, sitta, läsa tidning, äta, sova, läsa bok, sitta, sova, lyssna på musik, kissa, sova. mycket innehållsrik dag.
nu har jag ätit goda mackor, ägg och druckit juice. ska krypa ner i alldeles förträffligt luktande lakan. imorgon ska jag jobba på en riktig tidning. för första gången i mitt liv!
god natt!