just nu söker jag bara på sådana platser där jag tror att jag inte kommer få. men vill så himla mycket! eller "söker". har ägnat en dag åt det. måste sätta ut en till snarast!
i tisdags var jag på besök på p3 populär. kollade hur de gjorde, försökte ställa lite frågor som mest kändes klumpiga, satt i en kall studio i en röd soffa och var nervös för att jag inte sa tillräckligt smarta saker, nervös för att jag knappt pratade alls (men hallå, de var ju i sändning), nervös för att jag inte hade med mig några idéer men som jag ändå inte hade vetat när jag skulle lägga fram, nervös så att jag framför allt pratade med kristian antillas (som var där för en intervju) skivbolagssnubbe, och en casper på webben och inte calle dernulf som är producenten jag haft kontakt med (visade sig att han gått på kagge!), nervös för att jag inte visade mig tillräckligt intresserad, år sockerskorpor och drack flera koppar kaffe.
så ja, frågan är hur det gick. men det var kul! hoppas på att få komma på intervju! först och främst måste radiokursen köra igång så jag kan skicka en länk med min fantastiska röst!
casper (kanske ska vara kasper), webbkillen, var en trevlig prick. satt och suckade härligt när någon modebloggare andreaas, som tydligen vunnit årets modebloggspris, var med på en telefonare. casper hade gått på södertörn, var positiv till kagge och allmänt trevlig. fick igång ett samtal så jag slapp känna mig alldeles för missanpassad och dum.
i alla fall, vi började prata om JMK (och de anda journalisthögskolorna i landet). om deras avtal, att jag redan fått ett nej på grund av dessa. då sa han de magiska orden:
"de där avtalen finns inte kvar".
han trodde att flera av de större medierna och programmen dock inte visste om att avtalen inte fanns, eller att de i vissa fall tyckte fortfarande använde det för att slippa ta emot alla ansökningar (vilka tyvärr är alldeles för många), och på så sätt kunna sortera bort massor. sen är det ju säkert så att de veta vad de får från jmk efetrsom de haft elever därifrån å änge. men hoppet hos mig blir lite större. kan jag bara visa att jag är på samma nivå som de på jmk (vilket jag verkligen tror att jag är) kanske jag i alla fall har en chans!!
så hem gick jag ifrån radiohuset. himlen var blå och en härlig pirrig men samtidigt ångestfylld känsla inom mig. ett par dagar efter skrev jag ett mail, ännu ett, till maria götselius på kulturnytt i p1. tjata ska man ju göra, säger alla. casper som ganska nyss gått i skolan pratade om att man måste maila och maila och maila tills de typ blir galna och låter en komma på intervju för att man ska lägga av. så jag tänkte, äh, skit samma om maria tycker att jag är jobbig, jag skickar ett mail till där jag skriver att jag hört att avtalen inte längre finns, och att jag gärna vill visa att jag visst kan och har intressena som behövs, bara jag får träffa henne. nu imorse hade jag fått ett svar:
Hej Cassandra,
får beundar din ihärdighet. Vi kan träffas, men jag skriver än en gång,
jag kan inte utlova någonting. När och hur? Hör av dig om förslag på dag
och tid, så kan vi kanske komma överens om något.
vänliga hälsningar
/Maria Götselius
jag kan inte utlova någonting. När och hur? Hör av dig om förslag på dag
och tid, så kan vi kanske komma överens om något.
vänliga hälsningar
/Maria Götselius
yey! eller ja, alltså som hon skriver, hon utlovar ju verkligen ingenting och i det förra mailet var det ett väldigt klart nej. och det står ju "kanske komma överens om något". så jag har verkligen inga förväntningar, men däremot extremt höga förhoppningar! jag vill verkligen göra praktik på kulturnytt eller kulturradion!!
nu är bara den supernervösa grejen att jag ju sagt att om vi träffas kan jag bevisa att jag är vad de behöver. öhm, hur sjutton då? förslag på grejer, vad? hjälp! får maila lärar-matte, även om jag ju vet vad hans svar blir. gooosh!
lång inlägg värt en stor klump ångest. måste ringa kulturnyheterna och andra svt-program snart bara. åhhhh, dör lite grann!
Du Gumsigumsan, du dör inte alls litegrann. Det där är ATT LEVA, om man låter bli pga den där "nervpärsen" mm, det är då man dör lite grann. Det är DÅ ingenting händer och man dör litegrann. DU vet vad du VILL med kulturen!Dans, musik, litteraratur, teater mm mm.. Uttryck DET, det kan du, det har jag hört. Var dig själv, ditt sanna själv, bättre går inte att finna! Det gäller att uttrycka det "bara" och att inte vara rädd. Att våga vara sig själv och att våga uttrycka det man känner. Det enda som kan hända är att man växer, att man vågar ännu mer. Vi, du, jag, alla, beundrar den som vågar vara sig själv, den som vågar uttrycka vem hon är, vad hon tycker, och vad hon känner. Lita på det, lita på DIG SJÄLV!
SvaraRaderaja ja ja jag vet att du inte vill att jag ska läsa. Kikar bara lite lite.. nån enstaka gång, ibland :) men du, har man en blogg på webben så..
Kram & Puss Puss Puss Puss...