behöver inte läsas!

jag känner mig som en boll fylld av ångest. påväg att falla över kanten. känns dessutom att jag sprider bebis-ångestbollar omkring mig. det är inte bra! vet bara inte riktigt hur jag ska hantera det. vill inte prata massa ångest här heller och verka deppig. blir lätt så löjligt och jobbigt för andra. men vet inte vad jag ska göra just nu. det funkar inte så här längre. 

är två aspekter.

den ena: jag kan inte leva i nuet. inte för fem öre. lever hela tiden på främre gränsen. till framtiden. tänker hela tiden på framtiden (framför allt praktiken, därefter karriär). märker att jag börjar prioritera bort sådant som, i alla fall till viss del, får mig att leva i nuet. som att fika med kompisar, gå promenad eller läsa. känns onödigt. istället ägnar jag massor av tid till att grubbla. men vad tjänar det till? får jag något gjort? idag ska jag fika med ida. självklart tänker jag att jag egentligen borde söka praktik och ta tag i planeringen av exjobbet. men nu ska jag fika med henne, vill fika med henne och hoppas att vi får en ångestfri fikastund i nuet! 

andra aspekten: även här känns det som att jag hela tiden går runt och aktar mig för att inte falla över en gräns. en gräns som handlar om att all ångest plötsligt bara bubblar upp och jag börjar gråta. kan vara typ när som helst. svider bakom ögonen, kämpar för att hålla emot. men rösten svajar och ögonen blir glansiga. hoppas att ingen märker.

hade kunnat skriva massor mer. men hoppas att jag inte ska behöva. sjukt hur jag för ett par dagar sedan efter en fika med underbara elna och fantastiska josefine kunde sätta allt i något slags perspektiv. den kvällen var skön, framåt natten smög det sig på. på morgonen större än någonsin.

förlåt för tristheter. nu ska jag luncha med ida och må bra"