med skakig hand la jag ner tre små lappar i tre små kuvert. skakig, inte nervös eller rädd. utan skakig av alldeles för mycket vin igår. fylld av ångest är det tankarna på valet som räddar mig denna söndag. för när dagen är här då vår framtid ska avgöras känns pinsamma fyllespel väldigt oviktiga.
tågmästare. bara titeln får mitt inre att värmas upp en gnutta. tillskillnad från ekonom eller direktör (läs fredrik och maud). de senaste dagarna har fyllts av politiksnack. från höger till vänster, alla håll och kanter, i tv och tidningar, i vardagsrum, bussar och vid köksbord. överallt har det snackats och vi är många som idag går runt med en gnutta magknip. eller kanske snarare ett stort svidande magsår.
magsåret växer när jag efter att ha kommit hem från vallokalen slår på tv:n. några förstagångsväljare berättar vad de ska rösta på. folkpartiet ("de har bra skolpolitik") och moderaterna ("det är viktigt att unga har jobb"). mitt naiva och blåögda jag tror att unga människor har viljan att kämpa för varandra, att vi ska kämpa"tillsammans". mitt naiva och blåögda jag tror inte att unga människor redan kan ha blivit så själviska och omänskliga att de röstar blått. sandpapper slipar till magsårets kanter. slamsigt och blod.
det är alltid viktigt att rösta. så är det ju. och alla får rösta på det de vill. men det gör mig såförbannat ledsen och frustrerad när människor röstar på ett parti bara för att de alltid har röstat på just det partiet. eller för att deras mammor och pappor alltid gjort det. eller brorsor eller syrror. när en person som säger sig vara ointresserad av politik, som menar att den inte vet något, kan ha en diskussion och tycka si och så, men inte fatta att det är just politik vi pratar nu. alla i vårt samhälle har någon slags åsikt. och har man en åsikt har man ett intresse för politik. man vill något. personer som tycker sådant som så uppenbart står för den ena sidans ideologier, men ändå röstar på den andra för att "mamma alltid gjort det", "jag är ju ändå så ointresserad så jag tänker att jag kan ge henne min röst". gaaaaahhh, ilska och rädsla! det är dem här personerna som är farliga. de är dem som förstör. de som egentligen tycker något annat men bidrar till att få ett sämre samhälle. även utifrån deras egna syn.
det finns så mycket att säga. så mycket att prata om. så många bra argument. men det viktigaste och mest grundläggande är att vi måste ta hand om varandra. om vi inte vill ha ett själviskt och egoistiskt samhälle där vi bara bryr oss om vår eget välmående (och familjens som göran hägglund säger)? jag vill inte ha det i alla fall. om vi inte slutar tänka på oss själva, och tycka att argument som "han har alltid kämpat så mycket" berättigar att man röstar på moderaterna eftersom det är "så mycket lönsammare för mitt miljonföretag", slutar vi inte med det kommer vi att få ett samhälle där de rika är rikare och de fattiga fattigare. ett samhälle där omvänd robin hood-lag råder (som frida sa igår). ta från de fattiga och ge till de rika. för det är just det som händer just nu. just det som sänkt skatt innebär. det är reinfeldt och hans polare von Sheithoeg som får flera tusenlappar extra i månaden. gunilla på långvården får bara dyrare faktura från ryggspecialisten.
se till att rösta idag! den som glömmer får stryk, den som skiter i det kan ta och häfta igen munnen kommande fyra år. vill egentligen säga att den som röstar blått dör, men det får man ju inte. varken tvinga eller döda. men ta och tänk till. riktigt ordentligt. du som tänker rösta blått. varför gör DU det? det är lätt att förblindas av alla småfrågor som absolut är viktiga, men inte avgörande. det är inte där skillnaden ligger. det är inte bara folkpartiet som tycker att det är viktigt att äldre ska få leva tillsammans, som det står på en av deras miljoner valaffischer. det ser liksom inte lika bra ut med "äldre ska få leva tillsammans, vissa i slott, andra i containrar". nä, det handlar alltså om ideologi, och av någon väldigt förvånande, misstänkt konstig anledning, pratar den blå sidan knappt om sin ideologi. kanske för att ta från de fattiga och ge till de rika inte passar ihop med "det nya arbetarpartiets" yttre. kanske för att det skulle vara svårare att lura folket, och få dem att tro att de bryr sig. nä tacka vet jag affischer med ett rätt och slätt –HÅLL IHOP!
lars-magnus harald christoffer ohly.
mänsklig, människa, tågmästare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar