glass med jordgubbar och ett stänk ångest

vänersborgsvistelsen började med kalas. typ. 

klockan tolv kom släkt och gamla vänner till farmor och bengts lya. en överraskning stundade som tack för hjälp med flyttning. jag hade bara tur, och fick glida med på överraskningen på ett hörn. 

rulltårta med grädde och choklad, bullar, hallongrottor fikades i den nya lägenheten. sen hoppade vi in i bilar, styrde västerut. utanför uddevalla tog vi en avstickare och hamnade på en restaurang vid namn lindesnäs. i ett turkost rum stog ett bord dukat. vi satte oss i mintgröna trästolar. i taket hängde kristallkronor. farbror martin spelade gitarr och vi andra stämde in i sång. 

snart var det dags för ännu mer mat. havskrabbor till förrätt. fisk (minns ej vilken), med potatismos (eller duchette eller vad det nu heter), hummersås och rotfrukter. till dessert den fina glassen ovan med jordgubbar, choklad och grädde. mm så gott. nu är jag trött och mätt kan jag säga ...

... och har lite ångest. känns som jag kommer rulla mer än vad jag redan gör när den här sommaren är över. att bo hos farmor är inte det bästa när man borde akta sig från för mycket gott. gräddsåser och sjukt mycket kakor, bullar, pajer, glass och annat sött. min bordsdam marianne gav mig den kommentar jag är så sjukt trött på att få ifrån mina släktingar. "du äter minsann bra i alla fall" när jag precis lassat upp fisk och potatismos på min tallrik. trots att jag inte hade mer än kusinen som satt bredvid. nä, de ger mig minsann ångest. visst jag har alltid varit den lite runda av alla barn i släkten (eller har jag det?). men jag är minsann den starkaste och mest vältränade också. självklart fattar de ju inte att jag tycker att det är jobbigt att höra. men jag får nog med ångest utan att höra deras kommentarer som ofta lyder "du gillar ju sötsaker" eller "ta en till, du som är så matglad".

jag vet att det är löjligt. borde inte bry sig. och det ska jag försöka att inte göra denna sommar!