jag blir så trött och förbannad. och stressad av bara den. håller på med den här nedrans trenduppgiften som jag tydligen hade misstolkat lite. vi måste ha med personer som uttalar sig, får inte spåna själva som i en krönika. halva dagen igår, och hela dagen idag sedan 8 imorse har jag spenderat med att försöka få tag i någon. trenden jag tänkt skriva m har med frisyrer att göra, så vem är bättre att prata med än en frisör? toni&guy har jag ringt, som ska ringa tillbaka - säkert, björn axén var hjälpsamma men deras trendteam är på turné så kunde inte svara, testade hos hårgänget men får inget svar. hos bobby blir jag uppmanad att ringa nya tider hela tiden för att han inte kommit in. senaste gången jag ringde sa de att de faktiskt inte visste vart han var, att han borde vara där och att de var bättre att jag lämnade mitt nummer så får han ringa upp någon gång under dagen. för det första hoppas jag verkligen att han ringer, för det andra "någon gång under dagen, ska jag bara sitta inne och vänta? eller vad kan jag göra? kan ju inte börja skriv och det känns ju jobbigt om han ringer när jag är ute och måste fumla fram papper och penna och skriva mot en husvägg eller nåt. ring för bövelen! 

kom efterhand på att jag ju känner en tenig frisör. eva. ringde henne och hon ville hjälpa mig. skulle ringa upp framåt lunchtid. fick sms. hennes dag hade kört ihop sig och hon kunde inte ringa. efter ett bönande sms tillbaka gick hon med på att höras ikväll. vet dock inte vilken tid! åh det känns bara skit och pss just nu. vad händer om det inte blir någon artikel och man inte lämnar in? ja det är väl just det som händer och en arg lärare och sin egen besvikelse på sig själv och att man suger. borde kanske börja på nåt nytt men kommer inte på nåt. har liksom snöat in mig på den här idén. dessutom lär jag väl inte få tag i någon då heller. 

glöööööööö

needy girl

det var en dag i... låt säga november månad. jag stegade in i gympasalen på folkhögskolan. bland ljudet av bandyklubbor som slår i golvet och gnisslandet från gymnastikskor mot golv hörs en låt jag hört ett antal gånger förr. av någon anledning biter den fast och blir så nedrans bra. dagarna går och låten faller mer och mer i glömska. en dag dyker den upp igen, fast utan varken titel, artist eller någe vidare mycket minne av melodi och text. det enda som upprepas i min hjärna när jag frenetiskt försöker komma på hur den går är något i stil med ".... when I look into your big brown eyes". googlande på denna rad och försök att förklara för vänner och bekanta utan resultat gör att jag känner att det får vara nog. jag ger upp.

månader senare sitter jag på en bar vars namn hedrar det japanska trädet, och kanske den gamla farbrorn två våningar upp. plötsligt hör jag det "..when I look into your big brown eyes". tystnad uppstår, jag tittar på mina vänner. "det är ju den här!". frågande ögon. efter en stunds våndan över hur jag ska lyckas ta mig upp till dj:en som står på en slags balkong och fråga vad låten heter (klättra? skrika?) lyckas den ena av paret vänner komma på titeln. needy girl!

när jag hör det nu i efterhand kan jag inte förstå att jag inte förstod det. visste att det fanns en låt vid detta namn, men kopplade liksom inte ihop det. nu är det i alla fall löst och jag kan andas ut. här kommer den:

för övrigt. trött på trenduppgift. skiter i den. äter på veggorestaurangen med mor. buffé. tar en runda i solen. sen kanske..

rubrik

som vanligt tar jag mig tid att blogga när jag egentligen har annat datorgöra att göra. nån slags rutin skulle man kunna säga.

för annat datorgöra har jag i form av en uppgift inför magasinet vi ska syssla med resterande tid av terminen på kaggeholm. uppgiften i fråga är synnerligt komplicerad. vi ska ta fram våra spåkulor, läsa i vänners handskåror, kika i urdruckna tekoppar i hopp om att hitta nästa stora trend. allt ifrån accessoarer och teknikprylar till ett hett debattämne i tidningarna kan vara denna trend, som vi självfallet måste ha belägg för att få påstå. lätt? nej, svårt. 

hade hoppats på att mitt siande skulle flyta på med tanke på mitt namn. men verkar inte som jag har något försprång tack vare att jag är döpt efter en grekisk sierska. i för sig har min själ ännu inte lagts ner i detta framtidsspånande, men hjärnan har gått som bara den och det tycks vara helt tomt. ja, på framtidssyner alltså. imorgon ska jag bege mig någonstans, kanske till ett bibliotek, parkera mig framför datorn och efter timmar av tillplattande av rumpan hoppas jag på att ha någon idé i alla fall. men av gammal sedvanlig tradition när det gäller rekande lär jag sitta där och surfa runt på diverse sidor. och några timmar senare traska hemåt, grinig och utan att ha blivit klokare.. men, vi hoppas!

det här är absolut en trend. att jag är som bäst på att blogga när jag borde ha datorn till något annat. undra om lärar-johanna godkänner den trenden? antagligen inte. 

igår var en fantastisk kväll. tillsammans med johanna och aster klunkade jag vin och åt choklad, chips och annat tilltugg (som jag för övrigt levt på idag och kommer göra resten av kvällen. undra hur många hekto choklad jag ätit denna helg. 20?). när klockan närmade sig sent vandrade vi till tunnelbanan, åkte en station, lite tvärbana och vips var vi på en fullpackad fest. trevliga människor, bland annat en vänersborgare, men trots det hamnar trion ensamma i ett rum. i brist på social ork och alldeles för mycket intressant prat. framåt sena natten tog vi taxi tillsammans med en glad och förfriskad tjej vid namn desiré. i slussen tog det stopp och vi begav oss åt olika håll. vandrandes längs götgatan i den nästa ljumna nattluften känns livet allt bra härligt. tack för denna kväll!

idag var det dans. trött som jag var efter nattens alldeles för vakna timmar höll jag på att somna ståendes på tunnelbanan. men till danscenter skulle jag och för första gången sedan jag skaffade mitt terminskort var det ingen vikarie utan maria ulriksson i egen hög person som skulle ha söndagens moderna jazzklass. redan efter första nedrullningarna jublade mitt hjärta i bröstkorgen. åh, vad härligt det var! 

nu börjar snart wallander och chipsskålen, och kanske johannas plastpåse med serpentiner och saltapinnar, fram. ingen trend funnen, ingen motivation. men dipp har jag i alla fall.

vår

när vårsolen värmer de nyligen frostbitna kinderna sätter shoppingsuget in. å vart hittar man inte massa fina vårkläder om inte på monki. här är ett litet axplock av vad som skulle kunna tömma mitt konto inom en snar framtid.

  

ett par riktiga ray bans hade inte suttit fel heller. istället för mina flashiga kopior från gina tricot. priset skiljer sig i för sig aningens. men vart jag rik så..

kanske ett par rosa..

bananas

nu har jag suttit och skrivit på mina memoarer i någon timme. tillsammans med ett par koppar kaffe och torkade bananer. så in i norden gott med torkade bananer. å det bästa är att man kan låtsas att det inte är godis. (om man undviker att läsa näringsdeklarationen på paketet vill säga. upptäckte dessutom att de var doppade i honung – "för den goda smakens skull").

nu ska jag skynda mig lite som vanligt. sätta på mig lite varmare kläder och kanske mascara. traska ner till slussen och möta becca för en öl. eller två. trevligt värre! trevligt i bra bemärkelse. får se om tove ringer och hänger på också. då blir det ju ännu trevligare så det hoppas jag på.

skynda sig var det ja.

förresten, inga memoarer. 

finns det något bättre?

nej jag tror inte det! eller vet.