praktikanten

idag har jag varit på uppdrag. ett riktigt ärofullt spännande mission som ttela-bossen tilldelade mig. tillsammans med fotografen kent åkte jag upp på hunneberg till bergagården för att övervaka sportlovssugna ungar. i den bitande kylan kilade jag runt med penna och papper i högsta hugg. snörvlandes med de iskalla glasögonen nere på nästippen försökte jag få barnen att koncentrera sig på mina frågor istället för att åka pulka. å samtidigt låtsas som att jag var helt säker på vad jag höll på med inför fotografen. ja, det gick ju som det gick. (kolla bilden).

bilden fick jag mailad till mig av kent när vi värmt upp våra stela leder på redaktionen. som den köldhatare jag är kunde jag inte undgå att förklara för honom att kyla inte riktigt är min grej, om än aningens försiktigare och med mindre negativa ord än för er mina nära. denna bild fick jag i alla fall till min mail med ämnesraden "älskar vinter?!". haha. tjusigt!

om ett par timmar ska jag sätta tänderna i en pizza på italia. italia är en femstjärnig restaurang som finns med i michelinguiden. nej, det gör den inte. men i vänersborg är italia no:1 of restaurants. som mellan- och högstadieelev var besöken tillsammans med kompisarna (som av avundsjuka utomståingar bar det av oss inte så uppskattade namnet jc-gänget) något alldeles speciellt. då och då klev vi som vuxna tolvåringar in i den dunkla matsalen och sattes oss till bords. pizza beställdes och vi väntade. och väntade och väntade. 12-åringar var inte prio ett för italias serviser. vi får se hur det blir idag. när man nästan är dubbelt så gammal. (gooosh!).