rytm har det varit i helgen. de tre senaste helgerna har varit hejdundrandes roliga. det är jag glad för. behövs i det annars deprimerande mörkret. den första av dessa tre helger var det lite födelsedags-förfest i radhuset för theresa. dansskorna sattes på och bar oss till soulmates på strand. housa hela natten. mmmm.
helgen därefter kom min kära josse hem. olyckligtvis fick vi inga biljetter till a tribute to womanhood. inga tårar för det. istället åkte vi till josefines lilla lägenhet, som fungerar som mitt hem då och då. drack vin, ganska mycket vin, käkade popcorn, lyssnade på fin musik och uppdaterade varandra om våra händelserika fantastiska liv. bokade biljetter till talib kweli. kvällen var fulländad. inget mer behövdes. hade kunnat åka hem och lägga mig på soffkuddarna bakom köksbordet. men icke icke. nej nej. more to come. samma ställe, ny klubb. strand och raw fusion var kvällens lyckopiller. pure p, denna fantastiska dj, spelade plattor tillsammans med mad mats och andra. m var där och rörde om i kistan. musiken tystnade och det var dags att gå. tog turen förbli shleven och med en mezzaluna i handen och damn! i öronen dansade jag hemåt. ja, jag dansade. på riktigt. för mig själv. på gatorna. det var fint.
den tredje helgen, som nu lider mot sitt slut, var lika underhållande. den mjukades upp med en inledande fredagskväll på morfar ginko med goda vänner från kaggeholm. lite vin, lite öl, lite dans och mycket prat. svartis till stora essingen och daniel. när klockan blev fyra tänkte jag att det nog var dags att åka hem. jag skulle ju ändå vara hemma tidigt och ladda inför lördagens festligheter. klockan 4:30 promenerade jag över långholmsbron. ännu en gång var tidningen hemma innan mig.
då var det dags för lördag. helgens stora dag var kommen. skippade simning, promenerade till götgatan, köpte massa godis och gjorde mina inköp under smaskande. hasselnötskaffet och mintchokladen från saluhallen låg i påsen. väntade på presentpappret hemma. i tankspridd förvirring tog jag tunnelbanan åt fel håll. hittade en buss. kom hem och blev sen till radhuset som vanligt. där bjöds det på världens godaste bröd, sallad, hommous och marängswiss. tove kan!
oj, vilken detaljerad uppläggning det blev då. är du inte intresserad var god läs ej.
kvällen fortsatte. ännu ett kalas väntade. en claes fyllde 25. mycket trevlig fest. hemmafester slår det mesta. trots detta var vi en trio som tvunget skulle ta oss till housen på imperiet. hann med nån timmes dans innan det var dags att lämna stället för att åka på efterfest. eller ja, var ju samma fest som innan. men vi hade ju lämnat. så nu var det efterfest. natten var lika bra som kvällen. tyvärr tog festen slut innan jag kände att jag fått nog. men trots erbjudande att stanna tog min löjliga-rädda-hämmade-alldeles för tänkande-ingen får tro nåt-sida över, och jag traskade hem. har lovat att jag ska jobba på den. trots en fin läromästare verkar jag inte göra några framsteg.
men jag var nöjd ändå. med lite fjärilar i magen klev jag klockan fem in innanför dörren, trampade på dn med en lerig converse.
ja vad ska man säga. bra helg. helger. söndagen avslutades dessutom, efter simning, men en supersmarrig paj med en av de bästa.
träffade s i helgen också. varför heter han s? jo, såhär är det. för er som inte är i min närmsta krets (ni har i för sig antagligen inte orkat läsa ända hit ändå) brukar vi benämna människor vi inte vill att någon ska förstå att vi pratar om med första bokstaven i dess namn. logiskt och bra. till exempel har vi en omtalad m. en något mindre omtalad y. men vem är då s, tänker ni mina nära. det ska jag inte tala om. inte så att någon förstår, har nämligen insett att fler än man tror läser ens blogg, så denna gång får personen ett alias taget ur luften. eller kanske inte helt ur luften. ni som ska förstå vem det är, förstår ändå.
s var det ja. nä tror jag sparar på info om denna. delas endast med utvalda.
har en känsla av att superhelg-temat kommer fortsätta. inte minst nästa helg. då är det dags för streetstar. en av årets höjdpunkter. kanske säger för mycket nu. bara för att jag tror att det ska bli lika kul som det brukar, blir det en besvikelse. men skulle inte tro det. dans och bra musik är ju världens bästa kombo. fina vänner på det och det kan inte bli bättre. (det hade varit kärlek då som fattas. ja, vem vet?).
nu är det sleeping-time. en nyhet till måste hittas. jag vill dansa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar