jag känner för att skratta. sådär kalasmycket ni vet. som vi alltid gjorde på gymnasiet. hela gymnasiet var
"skratta-så-man-får-ont-i-magen-och-inte-kan-prata-utan-dregla-och-se-jätterolig-ut"-tiden. det var längesen nu. ska ta mig en tripp till lindén (istället för att träna. bra. suttit på rumpan hela dagen). hoppas på skratt där borta.
på torsdag ska vi ut på äventyr. flyga flygplan i ett garage och springa med kameror i ett omklädningsrum i globen. eller förlåt, ericsson globe. samtidigt ska några filma. sen ska det visas på tv:n. sen är det dax för olympiska spelen.
men först... ska jag till lindén.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar