nyårsaftons afton, eller snarare eftermiddag började med supé i goda vänners lag. somliga nya men framför allt nära. efter att de sista timmarna 2009 spenderats med vin, marängswiss och lekar ala vuxenstil togs tåget ännu längre söder ut i staden och den husliga tonårsfesten gick av stapeln. the pink radhouse var platsen där den allra sista timmen det året spenderades och gatan utanför fick inviga det nya decenniet. efter sju inräkningar och lika många kyssar (i wish) tog festen fart av bara helsike. nu var det 2010 och ingen tid fick spillas till onödigt dravel. det vill säga allt annat än festande. i ett hus fullproppat av massa okända människor, några bekanta, en gammal goding och en drös kommande nya vänner, bytte jag kängorna mot dansskorna, aka strumpor. dansen tog vika och sambafestival i köket fick hjärtat att pumpa rytmiskt, ja ännu rytmiskare än vanligt. flaskor gick sönder, glas i fötter, nytt vin i glasen och tillbaks till dansen igen. nya bekantskaper både i rumsliga och humanitära världar skapades. livet lekte. dansen övergick till limbo och rockring. alla var fulla, inga var fula.
klockan blev morgon, si så där, halv sju och det var dags att låta nyårsaftonen vara över. men inte riktigt än. under den veckade finkjolen sattes pösiga gröna brallor, fötterna ner i kängorna, pannbandet strax ovanför ögonen. halsduken över näsan. extremt vacker trampade jag snö till tunnelbanan. slussen blev en ordinär plats.
efter att ha önskat en stekare ett alldeles "förträffligt år" damp jag ner i sängen. klockan var halv åtta. det nya året hade hållit på några timmar. allt var bra. jag säger som de andra. det är något visst med 2010. jag känner det på mig. snart så.
och så var det det här med nyårs löfte. det kommer senare. be patient. nu ska jag planka tunnelbanan och träffa min frisse-nisse anna som är på besök. lovely! och tavla. inte så dumt det heller. inte alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar