ett skalv och en klänning

mina senaste timmarna har ägnats åt cv-skrivande. i haiti dör man. hela tiden dör man för att jorden under 20 sekunder ville ruska om sin arma kropp, skaka av sig lite stelhet. man dör för att hjälporganisationerna inte kan landa på landningsbanorna, för att det finns för få läkare, för att gipset tagit slut och man använder pappkartong för att spjäla avbrutna ben. man dör för att sjukhusen rasat och redan döda eller skadade ligger ute på gatan och bakterier letar sig in i alla sår. man dör för att husen man bor i inte är tillräckligt starka utan smulas sönder och rasar ner mellan jordplattorna. man dör för att vi i vår del av världen bekymrar oss över att vi åt en bulle på fikarasten, att det gick hål i den där snygga klänningen vi knappt andvänt eller klagar över att vi är så förbaskat trötta hela tiden. ja alltså, det vill säga alla ANDRA dagar på året. då det inte hänt en katastrof och barn med amputerade armar och ben visas på tv. nu, när skalvets ruiner strömmar ut från alla sorters media kan vi uppskatta vad vi har, sluta klaga och kanske till och med skänka en hel timmes lön för att få slut på döendet. 

men tiden kommer att fortsätta gå som den brukar göra och snart har vi glömt resterna av port-au-prince. snart slutas öppna sår och förtvivlade människor att visas i apparaterna. vi glömmer och glömmer och bekymrar oss över bullar och trasiga klänningar medan haitianerna bygger upp sina spillror till nya hus. hus som någon gång i framtiden kommer skakas om av ett frustrerat jordklot och bli till sand. hus som  inte byggdes tillräckligt starka med rätt material eftersom vi kom att tänka på den där trasiga klänningen. vissa av oss kommer till och med att se det som en väldig orättvisa att behöva betala ett par sedlar extra varje månad för att grannungen ska få penicillin mot öroninflammationen. "det är väl inte mitt ansvar" säger somliga och egoismen och girigheten har tagit över. haitianerna är glömda för alltid. 

jag skrev på mitt cv. ett halvt cv är klart, ångesten kom jämrande över mig. sa åt mig att jag är alldeles för lat, långsam och alltid ska skjuta upp viktiga saker. kom att tänka på människorna i haiti. kanske att ett halvfärdigt cv inte är så farligt ändå.