jag har aldrig ...

svettats så mycket i hela mitt liv som som under en och en halv timme två dagar i rad. sporttoppen gick att krama ur. underbart.

god jul!

vips sa det,

så var terminen slut. ännu en gång. fort har det gått. fortare än på länge. kanske nånsin. (ettan gick ju inte alls lika fort. slow down). en termin full av ångest. kul saker också såklart men mycket ångest. och den är inte över ännu. tyvärr. så fort det ena släpper en aning tar något annat tag i hjärtgropen. men, det löser sig! väl?

nu ska jag dricka lite öl. lite kaggeöl med med fina vänner.

för ett tag sedan var det mediefest. filmtema. thelma and louise var där.

igår var annika östberg på kagge. ja, på riktigt.

simma en timma.

myspys-kväll med frida och tove. spenatsoppan är nere, glassen och chokladen likaså. vinet påväg. sedan blir det morfar ginko och breaking-afterparty!

naaaah!!!

förut simmade jag. och basta. åh!

julbak

igår bakades det hos aster och anna ute i orminge. lussebullar knådades, pepparkaksdeg kavlades till aningens för tjocka kakor, knäck försöktes göras och mandelmassa doppad i choklad låg fina på sin tallrik. glögg, mandlar och russin. socker, socker och socker. herregud vilken sockerchock.

till kaffet efter frukosten dagen efter. pepparkakor.

ja nu är det väl ändå jul!

mer bra

fasen. här skulle man vara duktig och komma iväg på lunchträning på danscenter. var riktigt taggad för moderna, sugen på yoga och i stort behov av avslappning. och så är det inställt! trist. (men gulligt att de ringer och meddelar. tror de börjar ha lite koll på vem jag är. inte så konstigt med tanke på allt mitt spring där). nä, går minsann inte så bra för mig och lunchträningarna. insnöade lärare, sjuka lärare, extralektioner i skolan (trots att de sagt att vi ska vara lediga!). hoppas på tisdag eller torsdag nästa vecka. (men ska jag ta fram min pessimistiska sida är förmidligen uppgifterna vi får från pr-byrån (ja, vi ska vara på en pr-byrå) jobbiga och tar lååång tid, så att jag inte hinner trots att vi inte har lektion dessa dagar.

istället för dans får det bli lite fin musik. som ovan.

kan inte hjälpas ...

det är ju så fint.

längtar till 22 feb.

julefrid?

igår var det dags att inta julen. den riktiga julkänslan skulle bita sig fast, ända in i själen. gnaga lite på nerverna. sätta igång längtan.

vaknade hos johanna efter sisådär 3-4 timmars sömn. ut i snöyret (julkänsla no.1), hem och hoppa i myskläder. frukost framför adventskalendern (julkänsla no.2). redigerade de sista bilderna som jag dagen innan fått veta tvunget skulle framkallas till måndag morgon. visst tänkte jag.

någon timme senare gav vi oss av. jag och mamma. julmarknad i gamla stan, lunch/middag på stan och, framför allt, börja spåna lite på julklappsutbudet i affärerna. efter några "måste göras" inköp på apoteket m.m. funderade vi vad som var smartast. åka in till stan, hitta en fotobutik och framkalla bilderna, åka tillbaka till gamla stan och sedan in för citys affärer. eller byta till gröna linjen hoppas av i skanstull och lämna in dem i någon av de sedan tidigare framgooglade fotobutikerna. hm. ja. vi valde det första alternativet. efter att ha velat runt, frpgat efter typ expert, blivit hänvisad till "gör det själv-automater" som inte kan göra sådana bilder vi ska ha, gav vi upp cityförsöket.

hoppade på tåget, tänkte ta gamla stan på vägen och sedan vidare till skanstull. i gamla stan kryllade det av julsökande människor, glöggdoft och lyktor. någon spelade juliga disneylåtar på cello (julkänsla no.3). när vi lyckats spänna benen och trampa tillräckligt hårt för att inte glida bakåt i backarna upp till stortorget tog vi klivet in i den packade folkmassa. alla sk glögg och peppakakor, likaså vi. med små pappmuggar i högsta hugg tryckte vi oss sedan bort från den frusna kön till glöggståndet. armbågar i ansiktet, knuffar i ryggen. men herregud, vad gör det? det är ju jul! äntligen lyckades vi hitta någon kvadratmeter att stå och dricka glöggen som skulle värma upp våra vinterfrostiga kinder. glöggen som snarare sugits upp av den stickade vanten, på botten fanns en liten skvett ev den röda drycken. kall. några russin simmade där nere.

efter inte så speciellt många minuters ihärdigt ihållande av känslan att "nu är det snart jul", beslutade vi oss för att det var nog med julmarknad. tårna var kalla och i fickan låg i alla fall en påse brända mandlar. och söndersmulade pepparkakor som inte gick att äta tillsammans med glöggen tack vare alla armbågar och rumpor(- 1 julkänsla, alltså julkänsla no.2).

hungriga som var var beslutade vi oss för att äta lunch. hittade ett supermysigt ställe i gamla stan. kryp in hette det och var som ett mysig litet kryp in med grankvistar och julkulor i taket. (julkänsla no.3). åt en fisk- och skaldjursgryta med saffran som smakade underbart. ett supergott bröd också. mums mums! men med tanke på priset kunde man inte vänta sig så mycket annat (julkänsla no.4). på vägen ut, förbi det öppna köket där grytorna puttrade hördes dessutom mariah careys ljuva stämma. all i want for christmas is you och julkänsla var på topp.

mätta och goa åkte vi till skanstuul. dags för slutgiltig framkallning. äntligen. där fanns ju ett säkert kort. trodde jag. tog några rundor i ringen först, utan att hitta fotobutiken. begav mig längs götgatan i ilande kyla. in på japanfoto. ännu en motgång. inga foton med mig härifrån heller. dessutom otrevlig gubbe som pratade med mig som att jag inte fattade något. upprepade samma svar hela tiden. trots att jag frågade om något helt annat. (- sjukt mycket julkänsla).

så kan det gå när man försöker finna lite julefrid.

radio kagge religionsspecial

radio kagge har sänt sitt sista program. för ett tag sedan. det var en trevlig tid som gick alldeles för fort och är redan saknad. i detta program som handlar om religion var jag tillsammans med klassisen henrik programledare. lyssna gärna, om ni vill.

Kaggeholms folkhögskola

"shit va stark du är!"

ja, det är mig det handlar om. stark. en tjej kikade in genom dörren på danscenter när jag var i full gång att dansfysa i tisdags. "shit va stark du är!" och det måste sägas, jag känner mig verkligen stark. fysiskt. (den mentala biten känns också starkare för tillfället. men stabiliteten där är minsann inte att lita på.) armar, lår, mage och rygg är hårdare än på länge. och jag älskar det.

äntligen, får jag säga, börjar jag känna mig som mitt rätta jag. det kanske låter löjligt, men är man van att ha en muskelig kropp är det jobbigt när de försvinner. framför allt känner jag mig sjukt stark när jag dansar. åhh, det är så härligt! överhuvudtaget känns det som att jag utvecklats en hel del den här terminen, trots att jag bara tar kvällskurser. (bara och bara, blir ju några stycken i veckan. det är ett jädra slit att knappt ha en eftermiddag ledig. hem från skolan, käka och byta om på en halvtimme-timme. sedan iväg för (oftast) tre timmar dans. men det är sjukt mycket värt det!). framför allt kan jag tacka maria ulriksson och hennes klasser. underbara och väldigt mycket jag. dör lite inombords när jag tänker på att hon förmodligen inte ska ha klasser i vår.

stark var det ja. idag var jag för första gången på lunchträning. dansfys med cherie. sååå bra!!!!! (mycket bättre än den jag annars går på). anpassat efter en dansare. man fick verkligen hitta "ända in i" musklerna. massa ben. inget köttande. dans ger verkligen så mycket bättre muskler än många andra träningsformer. när jag gymmade som mest blev jag mest bara biffig med uppumpade muskler. ingen riktig styrka. kom att tänka på lugitekniken vi hade på gymnasiet. hade varit grymt att testa nu. grejen med luigiteknik (som är en jazzteknik) är bland annat att man ska känna inälvorna. typ. tror att det hade varit en helt annan grej nu än vad det va då. nu fattar man ju hur man ska använda musklerna rätt.

oj sicket muskelsnack det blev nu. men det är väl gött va? enda negativa med mycket muskler är att omfånget runt lår och armar blir större. jeansen är liksom lite tajtare än de varit på ett tag. (kan ju också bero på att annat mjukt plussats på på min kropp. de där höstkilona som brukar runda mina redan runda kinder ännu mer. och som bara fortsätter att öka de närmsta månaderna). men det är det värt. stark är jag och starkare vill jag bli! får försöka hitta något bra att träna under det långa juluppehållet på danscenter.

har verkligen varit en bra dag. efter dansfysen unnade jag mig att sola. åkte hem och lagade en så asgod laxgryta med kokosmjölk. åt dock alldeles för mycket så jag fick värsta magknipet. åkte till stureplan och passion for business. blev jättesugen på att praktisera där! men åh, alltid dessa val. expressen – pfb? därefetr tog jag mig en runda på stan, köpte godis trots att det är vardag (ännu en gång), åkte hem och har haft det gött. älskar sådana här dagar. lycka är najs, detta inlägg bajs. men skitsamma. sugen på livet, kan man säga.

lite kärlek hade dock suttit fint. finns en och annan godbit men inte så mycket mer än så. när jag lär känna folk brukar sötheten liksom försvinna. sen är jag ju sämst på det där med initiativ, som ni vet. själförtroendet räcker inte riktigt till och någon slags stolthet tar över. men ... jag försöker jobba på det!

status:

förgiftad av lösgodis, fruktsallad, vanlijkesella, frukt- och nötmix, glögg, russin, mandlar, pepparkakor och chips. men soppan satt fint.

insha-allah

när saker skiter sig kan man ju ta till en högre makt. och tänka "om gud vill - insha-allah". tänka att det alltid finns en mening. som nu. imorgon klockan elva lånar vi för tredje gången radio vikings frekvens 101,4 och sänder vårt sista radioprogram. jag är programledare, och har tänkt många insha-allah-or inför detta program. temat är religion och jag håller tummarna för att Gud, eller vad han nu heter, är med oss. det behövs.

amen

å när jag trodde att hoppet var ute ...

... föddes det på nytt.

efter att ha läst mia skäringers dyngkåt och hur helig som helst, och känner att jag inte vill komma tillbaka till mitt eget liv, bara leva mias därute på ön utan bilar med fin man och goa barn och ett kul och kreativt jobb, har jag nu hittat ett glädjeämne. först trodde jag det var kört. jag var tvungen att lämna mias vardag där och då i min säng. låta henne ligga kvar i mitt minne, ett tag så gott det går. för att till slut tina bort. långsamt. eftersom hon slutat blogga på mama hade jag inget hopp där heller. inte längre. sedan jag fått veta.

för att lysa upp min oroliga och ganska så grå vardag googlade jag mia skäringer. bara för att få se en bild, läsa någon rad hon skrivit. glädjas lite av minnet av tiden med hennes bok, tiden med henne. gissa vad jag hittade! en blogg! hennes blogg, om mias liv. snabbt kollade jag när senaste inlägget skrivits. 15 november och det är idag och det fanns till och med två inlägg från idag och hon skriver altså här och nu. yes yes yes!

åh här ska det bli läsas av och vardagen förgyllas. jag är lite avundsjuk på mia, skulle man kunna säga. eller egentligen handlar det om att jag vill vara hon, eller som hon. helt genomärlig mot framför allt mig själv genom att visa vem jag är inför andra. kunna erkänna mina svagheter för att visa mina styrkor. låta mina svagheter vara mina styrkor. acceptera, typ. tror inte att mia skulle vilja höra att jag vill vara henne. snarare skulle hon nog bli lite förbannad eftersom det typ är det hon vill säga, att man ska vara den man är och acceptera sig själv för att kunna vara så ärlig som möjligt. men just nu vill jag vara henne, på den lilla mysiga ön med underbara familjen och all ärlighet. men mitt mål är att bli mer som hon. för det är sådan jag vill vara.

högst upp, senaste inlägget satte ännu mer guldkant på denna regniga höstmåndag. fler datum för hennes föreställning! den här gången ska jag gå. bokar i veckan så den som vill gå med, häng med. annars går jag själv. måste ju.

dessa datum och tider gäller:

06 mars sön 15.00 Cirkus, Stockholm

06 mars sön 19.30 Cirkus, Stockholm 13 mars sön 15.00 Cirkus, Stockholm 13 mars sön 19.30 Cirkus, Stockholm

tror det blir den 6:e. ifall någon ska med.

avig maria

förtryck x 2

string ...

... trosor är sjukt obekvämt. ett snöre emellan skinkorna som, likt en irriterande huvudvärk, påminner en hela tiden om att det sitter där. förr tyckte jag inte att stringtrosor var obekvämt. inte alls. tvärtom, var mitt svar om någon frågade. och det var verkligen så. mitt 14-åriga jag tyckte inte att det var oskönt. vet inte om huden där emellan måste ha vant sig på något vis, kanske som att händerna vänjer sig vid att bära tunga hinkar. efter ett tag gör det inte ont längre. när handflatorna blivit hårda och valkiga.

jag använder aldrig stringtrosor nuförtiden. i princip aldrig i alla fall. ibland, när jag tänker ha supertajta jeans, väljer jag ett av de två par jag valt att ha kvar i troslådan. anledningen till att jag drar upp snöret är att när jag annars väljer de större bomullstrosorna är det så sjukt jobbigt att gå på toaletten. tar liksom lika lång tid att kränga på sig och räta ut alla kläder man har på sig som att kissa. och i och med att byxorna ofta är höga och t-shirten ska stoppas ner blir det dubbelt dragande och uträtandet. (i för sig är de höga byxorna tusen gånger skönare än de låga. de som slutar där magen är som störst och trycker på tarmar och allt vad det är så man vill kräkas. sådana man hade när man var 14. kanske inte så konstigt att stringen kändes bekväma). först ska i alla fall trosorna i någon slags hipster-/boxer-modell dras upp. därefter de tajta jeansen som drar med sig trosorna ännu högre upp. ner med handen och pula ner tills de ligger så slätt det går (eller så slätt man orkar). sen är det dags för tröjan. vikar lite på sidorna, dra med handflatan över ländryggen, magen. knäppa knappen och hoppas att det inte ser alltför knögligt ut. kanske dra tröjan lite uppåt så att det slätar ut sig lite till. sjuuukt jobbigt (problem? big time!).

ja, ibland känns valet av det där lilla snöret ganska rätt, och framför allt tidsmässigt lönsamt. men efter en dags skavande inser jag oftast att allt utslätande och dragande är värt mödan. nä, numera ligger de två små stringtrosorna långt ner i lådan. och förmodligen får de stanna där för gott.

inte undra på att jag har en ond mage. konstant konstig känsla i den, som förmodligen kommer ifrån hjärnan, är inte bra. inte för det mentala, inte för det fysiska. jag längtar efter lite inre ro. hur löjligt det än låter.

åh dumma praktikskit! fick inte platsen på p3. istället fick jag ett tråkigt mail med att den redan var tillsatt. jag kommer nog inte få någon praktik. kom så extremt förbannat olägligt. hade precis peppat upp mig efter annat depp. såg lite ljus i tunneln så att säga. ibland skulle man behöva en terapeut. eller nåt.

bajs.

johannahelgen!

efter en supermysig fredag i johannas lya med tacos och alla möjliga sorters sötsaker, en lördags dag med johanna och promenad i åkeshov är det nu dags för ännu en kväll kantad med johanna – och mat. denna gång blir det dock några fler, dock lite lyxigare. johannas stundande födelsedag ska firas med vänner på restaurangen babajan. väldigt sugen på rödvin. (de vanliga extra höstkilona börjar göra sig mer än till känna)

fint!

ännu en jobbhelg. denna gången gick det riktigt fort, trots att jag hade nattjour båda nätterna. förmodligen gick det så pass fort för att vi spenderade lördagskvällen på ett disco för barn med handikapp på fruängens ungdomsgård. det var fint! så fina människor!

vissa saker var dock jobbiga med helgen. bland annat, för ovanlighetens skull, min mage. äter ju typ hela tiden på korttids. ungarna måste ha superbra ämnesomsättning (vilket inte jag har). dessutom äter vi godis och pannkakor typ jämt. gott men dumt. och, för att göra det hela bättre, har jag köpt en rejäl godispåse till ikväll. av någon konstig anledning. fick för mig att jag behövde lite helg-feeling. godis och deckare. bäddar inte gott för veckan.

imorn ska jag befinna mig på sjukhuset klockan 7 på morgonen. med en som ska operera bort det sista av sina bröst.

öhh, vad händer?

ja det kan man minsann undra. har suttit i princip hela dagen med ansökningar jag planerade skulle ta cirka en och en halv timme. imorse spelade jag in ljud till ett inslag. skulle hem, äta lunch, direkt fixa med ansökningarna och sen börja med inslaget. däremellan ringa några samtal. nu är jag klar med ansökningarna. inga samtal ringa, inte ens lyssnat på ljuden till inslaget som ska vara klart på fredag. skulle ju se till så jag fick mer tid den här gången till klippningen. nu blir det mindre. mycket mindre. 

fattar nada. är jag segast i världen, sämst på att planera eller vad handlar det om? fattar som sagt nada.

har sjuk kramp i benen. fick skippa dansen denna vecka också, istället sitta i massor av timmar. kul framtid. nu går jag till affären. köper säkert något jag inte borde. sen ska jag börja med radioinsalget. typ i natt.

fina vänner. det har jag. 

ni vet vilka ni är. tack för att ni ställer upp. betyder så mycket just nu, kanske mer än ni tror. så tack!

lite afterparty med rjd2 på heleneborgsgatan. fint.

en himmelsk dag ...

ska jag ha idag. hoppas himlen lika blå som denna gång.

åh anna!

världen finaste mail, världens finaste människa. ser allt, hör allt. jag är genomskinlig framför dig, märker jag. just de här orden du skrev i ditt mail – som kanske låter löjliga tagna ur sitt sammanhang – kom så helt rätt. 

Varför har du så mycket ångest? Jag vill bara suga ut den ur dig och få dig att försöka andas.

det är som att du kan läsa mina tankar. just det du skrev slog mig häromdagen. emellanåt får jag svårt att andas. det låter löjligt och klyschigt, men det är så det är. och just det här med att det "låter löjligt" har jag tänkt i massa år. tydligen går ångesten inte över så kanske är dags att tänka att det inte är löjligt. eller låta det vara det men skita i all löjlighet. är dags att tillåta sig att känna det man känner, och kanske våga visa, eller till och med säga det ibland. och då menar jag inte bara ATT jag har ångest och vad jag har ångest över. utan själva känslan, vad det grundar sig i. eller skulle vilja veta det själv. (imorgon kommer jag säkert ångra att jag skrev ett sådant här inlägg, ta bort det fort som attans och hoppas att ingen sett :).

jag vill inte vara en person som sprider ångest. jag tycker själv det är väldigt jobbigt med sådana personer, ger en liksom mer ångest. självklart måste alla få ha ångest, men man måste tänka på att inte sprida i onödan. ibland känns det som att jag sprider onödig ångest. istället för att verkligen prata om 'själva ångesten' och vad den gör med mig, pratar jag om det jag har ångest över. och det hjälper faktiskt sällan. tro det eller ej. skapar oftast bara mer. sitter förmodligen djupare, det där med ångest.

jag hoppas att jag inte ses som en ångestspridare. i så fall. säg till!

alltid under sådana här idiotiska ångestperioder är det en sak jag ångestar över allra mest. oavsett vad som utlöst ångsten, drar jag fram den här grejen till ytan och får den att bli störst i världen. den klassiska tanken "bara det var si och så skulle allt vara bra". tänker inte berätta vad det handlar om. framför allt för att jag skäms. vill inte vara en sådan person som bryr sig om sådant. tror kanske inte att jag framstår som sådan heller, inte inför alla i alla fall. har till och med fått höra "det trodde jag inte om dig". går emot all moral och förnuft jag har. men ändå är den där. känslan. och jag avskyr den. verkligen hatar. det är en av få gånger jag verkligen kan känna att jag hatar.

jag försöker vara en öppen person, och det är jag många gånger. men ibland kan det nog verka som att jag är mer öppen än jag är. tar extremt mycket emot att trycka på 'publicera knappen' nu. men nu gör jag det bara.

behöver inte läsas!

jag känner mig som en boll fylld av ångest. påväg att falla över kanten. känns dessutom att jag sprider bebis-ångestbollar omkring mig. det är inte bra! vet bara inte riktigt hur jag ska hantera det. vill inte prata massa ångest här heller och verka deppig. blir lätt så löjligt och jobbigt för andra. men vet inte vad jag ska göra just nu. det funkar inte så här längre. 

är två aspekter.

den ena: jag kan inte leva i nuet. inte för fem öre. lever hela tiden på främre gränsen. till framtiden. tänker hela tiden på framtiden (framför allt praktiken, därefter karriär). märker att jag börjar prioritera bort sådant som, i alla fall till viss del, får mig att leva i nuet. som att fika med kompisar, gå promenad eller läsa. känns onödigt. istället ägnar jag massor av tid till att grubbla. men vad tjänar det till? får jag något gjort? idag ska jag fika med ida. självklart tänker jag att jag egentligen borde söka praktik och ta tag i planeringen av exjobbet. men nu ska jag fika med henne, vill fika med henne och hoppas att vi får en ångestfri fikastund i nuet! 

andra aspekten: även här känns det som att jag hela tiden går runt och aktar mig för att inte falla över en gräns. en gräns som handlar om att all ångest plötsligt bara bubblar upp och jag börjar gråta. kan vara typ när som helst. svider bakom ögonen, kämpar för att hålla emot. men rösten svajar och ögonen blir glansiga. hoppas att ingen märker.

hade kunnat skriva massor mer. men hoppas att jag inte ska behöva. sjukt hur jag för ett par dagar sedan efter en fika med underbara elna och fantastiska josefine kunde sätta allt i något slags perspektiv. den kvällen var skön, framåt natten smög det sig på. på morgonen större än någonsin.

förlåt för tristheter. nu ska jag luncha med ida och må bra" 

poppapoppapoppapopcorn

skulle poppa lite popcorn. tog den lilla kastrullen, eller mellanstora, för att det inte skulle bli lika mycket som i den stora. hällde nog i för mycket majskorn. locket går inte ens att få igen. ser fantastiskt gott ut. nu ska jag äta dem, tillsammans med resten av bananchipsen, dricka ramlösa och  titta på robins och bert. njuta av livet för att allt känns så fint!

idag tänker jag nämligen inte ha mer ångest. inte ens över runda kinder, popcorn och bananchips.

veckans människa

elna

idag kände jag det. den där känslan när man blir sugen på hela världen. när lusten till att vara blir så fantastiskt stor och överväldigande. den känslan behövdes. har varit en alldeles för deppig tillvaro länge. från och med nu ska jag försöka hålla fast vid sådana här känslor, grabba tag i dem när jag sjunker. det är svårt men det går. det vet jag.

idag fick jag känslan efter en lång fika med två av mina underbaraste vänner. josefine och elna. givande samtal om jobbiga saker som får en att känna att man måste kämpa. men samtidigt finns viljan och glädjen till att kämpa. för det går. det är elna ett bevis på.

elna är en så fantastiskt stark och god människa. det har jag alltid vetat och hon har alltid varit en sån som jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på. så genomgod. men idag har hon vuxit så sjukt mycket. hon är ett bevis på att vi människor behöver varandra. vi kan inte bara köra på i våra egna spår, så länge vi och våra närmaste har det bra. man kan alltid finnas där för någon. det hon gjort är så stort. det måste inte vara så stort, det räcker med det lilla. det viktiga är att vi förstår att vi måste ha varandra annars blir allt meningslöst. och med varandra menas inte bara familj och vänner, utan alla, i hela världen. 

elna är ett bevis på att man kan kämpa och vara stark, men ändå mjuk och känslig. 

följande ord tycker jag är något vi måste tänka på oftare. det ska i alla fall jag göra. jag tycker att orden visar på styrka, intelligens, vishet och insikt. elna har sagt dem:

varje människa är en hel värld. hjälper du en människa hjälper du en hel värld.

egentligen är det nog fel att kategorisera människor så här. de flesta av min vänner skulle ju kunna bli dagens människa, eller veckans människa, hela tiden. men idag visade en sig väldigt stark. så även fast alla ni andra också är bästa människor, får denna titeln veckans människa. 

hösten

åh det är så vackert vid södermälarstrand. där bland båtarna i den lilla kanalen under broarna. långholmen på ena sidan, promenadstråket på andra. det är så vackert vid södermälarstrand på hösten. himlen är blå, solen glänser i vattnet och på träbåtar, små familjer är ute på promenad, på bänkar dricks det kaffe ur termos. gräset är fortfarande grönt och löven är helt fantastiska! gula, röda, orange. ibland måste man bara titta upp.

india

efter en dag helt utan plugg (hur kom det sig?), spenderad lite på stan, köpt en sporttopp på rea, handlat massor av frukt (och lite annat) för billig slant, ätit en påse godis och med trötta ögon tittat på beverly hills är det dags att hoppa i några slags kläder. pula på lite mascara. sedan bege mig snett över gatan till indiern som jag hoppas lever upp till sina förväntningar, äta, dricka med bästa jossan och finfina frida. sedan föreställningen stenkär som jag tror kommer vara fantastiskt. trots att jag inte är stenkär. i alla fall i någon karl. trist nog. 

det var dagen det. dessutom bokat in ett möte med maria götselius tisdagen den 12 oktober.

bra dag, lätt fylld med ångest dock. som jag ska skaka bort nu.

det här med praktik

ångest. det är känslan. lärorikt och kul känns just nu långt bort. väldigt långt. när allt är löst (vilket det måste bli!!!) kommer jag att ta en stor lättnadens suck, stenen falla. då kan jag förmodligen, och förhoppningsvis, fokusera på att jag ska lära mig och ha roligt! men just nu är det sjukt mycket ångest.

just nu söker jag bara på sådana platser där jag tror att jag inte kommer få. men vill så himla mycket! eller "söker". har ägnat en dag åt det. måste sätta ut en till snarast!

i tisdags var jag på besök på p3 populär. kollade hur de gjorde, försökte ställa lite frågor som mest kändes klumpiga, satt i en kall studio i en röd soffa och var nervös för att jag inte sa tillräckligt smarta saker, nervös för att jag knappt pratade alls (men hallå, de var ju i sändning), nervös för att jag inte hade med mig några idéer men som jag ändå inte hade vetat när jag skulle lägga fram, nervös så att jag framför allt pratade med kristian antillas (som var där för en intervju) skivbolagssnubbe, och en casper på webben och inte calle dernulf som är producenten jag haft kontakt med (visade sig att han gått på kagge!), nervös för att jag inte visade mig tillräckligt intresserad, år sockerskorpor och drack flera koppar kaffe. 

så ja, frågan är hur det gick. men det var kul! hoppas på att få komma på intervju! först och främst måste radiokursen köra igång så jag kan skicka en länk med min fantastiska röst!

casper (kanske ska vara kasper), webbkillen, var en trevlig prick. satt och suckade härligt när någon modebloggare andreaas, som tydligen vunnit årets modebloggspris, var med på en telefonare. casper hade gått på södertörn, var positiv till kagge och allmänt trevlig. fick igång ett samtal så jag slapp känna mig alldeles för missanpassad och dum. 

i alla fall, vi började prata om JMK (och de anda journalisthögskolorna i landet). om deras avtal, att jag redan fått ett nej på grund av dessa. då sa han de magiska orden:

"de där avtalen finns inte kvar".

han trodde att flera av de större medierna och programmen dock inte visste om att avtalen inte fanns, eller att de i vissa fall tyckte fortfarande använde det för att slippa ta emot alla ansökningar (vilka tyvärr är alldeles för många), och på så sätt kunna sortera bort massor. sen är det ju säkert så att de  veta vad de får från jmk efetrsom de haft elever därifrån å änge. men hoppet hos mig blir lite större. kan jag bara visa att jag är på samma nivå som de på jmk (vilket jag verkligen tror att jag är) kanske jag i alla fall har en chans!!

så hem gick jag ifrån radiohuset. himlen var blå och en härlig pirrig men samtidigt ångestfylld känsla inom mig. ett par dagar efter skrev jag ett mail, ännu ett, till maria götselius på kulturnytt i p1. tjata ska man ju göra, säger alla. casper som ganska nyss gått i skolan pratade om att man måste maila och maila och maila tills de typ blir galna och låter en komma på intervju för att man ska lägga av. så jag tänkte, äh, skit samma om maria tycker att jag är jobbig, jag skickar ett mail till där jag skriver att jag hört att avtalen inte längre finns, och att jag gärna vill visa att jag visst kan och har intressena som behövs, bara jag får träffa henne. nu imorse hade jag fått ett svar:

Hej Cassandra,

får beundar din ihärdighet. Vi kan träffas, men jag skriver än en gång,
jag kan inte utlova någonting. När och hur? Hör av dig om förslag på dag
och tid, så kan vi kanske komma överens om något.
vänliga hälsningar
/Maria Götselius

yey! eller ja, alltså som hon skriver, hon utlovar ju verkligen ingenting och i det förra mailet var det ett väldigt klart nej.  och det står ju "kanske komma överens om något". så jag har verkligen inga förväntningar, men däremot extremt höga förhoppningar! jag vill verkligen göra praktik på kulturnytt eller kulturradion!! 

nu är bara den supernervösa grejen att jag ju sagt att om vi träffas kan jag bevisa att jag är vad de behöver. öhm, hur sjutton då? förslag på grejer, vad? hjälp! får maila lärar-matte, även om jag ju vet vad hans svar blir. gooosh!

lång inlägg värt en stor klump ångest. måste ringa kulturnyheterna och andra svt-program snart bara. åhhhh, dör lite grann!

 asså jonas! jag skrattar högt för mig själv. på biblioteket.

Pirate Bay-rättegången är på tapeten igen men ingen orkar bry sig, läser jag i tidningen. Nu är det Sverigedemokrater och inte Piratpartister som är Dagens Rätt.   I somras slappade jag hela juni och juli och lyssnade sålunda på en drös Sommarpratare. Det var nån mänska som jobbar på Google som sommarpratade en dag. I en och en halv timme talade han med mjuk och liksom förbindlig röst om ”den gemensamma text vi alla tillsammans skriver på nätet”. Helt och hållet okritiskt. Helt och hållet utan problematisering. Mjukt och liksom förbindligt. Niklas Tidblad, hette han. Jag var tvungen att googla honom. Jag skrev in ”idiot” som sökord. Det kom upp 34 700 000 träffar. Förvånansvärt många handlade om honom.

underbart härligt!

har precis satt mig ner på hornstulls bibliotek. boken är lånad (dock alldeles för sent, hinner inte läsa ut den till måndag). det är en så härlig känsla här alltid. vet inte varför. ofta är personalen lite småtrevlig, idag var bibliotekarien till min glädje dock på bra humör. borden är fulla av datorer och kunskapstörstande människor. böckerna luktar böcker. ute var himlen nyss ljust blå, nu har några tunna moln letat sig fram. ja det är något underbart med hornstulls bibliotek.

men det är inte det som är underbart härligt. utan en "komponent" inuti biblioteket denna dag. en tjej. snygg, lite modern, ganska vanlig tjej som sitter två människor bakom mig. på huvudet har hon ett par gula hörselskydd. ni vet sådana där stora man hade i träslöjden. underbart härligt säger jag bara!

cuties!

vilka gullepluttar! tjejerna är typ dubbelt så stora. finaste raden "I know your young, but I'm young too". 

"Att ilska någon är ibland en aning mer komplicerat än att bara älska."

så fint. och så sant. klicka på länken för att få ett sammanhang.

och här för att förstå ännu bättre

och här bara för att det är så bra. och sant och rätt.

dagens människa

christina jutterström

fler sådana här starka kvinnor behövs i vårt land. har inte superkoll på allt hon gjort men har bland annat varit chefredaktör för dagens nyheter och expressen, vd på svt och någon slags boss på sveriges radio och ekot. nu kommer hon ut med boken med "uppfostrad av män". en bok med hennes memoarer, hur hon försökte anpassa sig till de ledarna som fanns, försökte vara som dem. inte speciellt förvånande var alla just män. en förebild i många avseenden!

bra talat, bra handlat guleed!

fantastiskt! jag fortsätter i josefines spår. tror det är dags för ett besök i tensta konsthall. någon som ska med? 

blogg finns också:

"Hakan upp"

fint från josefines blogg!"På skolan har vi en intern mail och min klasskompis Jaako skickade ut ett förtvivlat mail till alla studenter och lärare om SDs kulturpolitik.

Så här svarade vår Baletthuvudlärare, barska, vassa och framför allt superryska Iskra Ring....

Tack Jaako.
Jag har tänkt på hela problematiken i månader. Då jag vaknade i måndags efter dålig natt blev jag första gången på länge ganska ledsen, vemodig och mer än någonsin påmind att jag är utanför oavsett hur mycket jag försöker.
Det är dock viktig att man inte ger sig. Emot alla odds.
Ödmjukt, respektful måste man gå framåt med det man gör, tycker om, är duktig i. Många behöver inte vara våra fans, men det finns alltid tillräcklig många som uppskattar ens arbete och insatser i samhället.
Uppriktighet, ärlighet och respekt i kommunikation med människor, kunskap i det man gör, egen yrket, otröttlig tillgivenhet till yrke, oavsett vem värderar den, vinner i långa loppet. Det tror jag på. Jag är levande exempel.
Jag har arbetat i nästan 40 år i Sverige och överlevt i många sammanhang i många arbetsorganisationer.
Du ska inte vara orolig, vi ska arbeta vidare som humanister och som konstnärer. Dansen, teater, boken, musiken, är ända som hjälper mänskligheten att överleva alla hemskheter som hon har uppfunnit. Tyvärr många förstår det inte och tyvärr fattar för sent i livet just det.
Hakan upp.
Varma hälsningar Iskra

Fint tycker jag. 

Jag tycker vi ska se till att dessa fyra år blir våra mest kärleksfulla år någonsin. Vi kan inte göra något åt situation att SD sitter i riksdagen. Men vi kan kämpa för att deras politik inte ska gå som en löpeld genom Sverige och att det som har hänt i Danmark händer här. Acceptans, kyla människor emellan och växande fördomar. Låt detta påverka oss i andra riktningen. Vi tar hand om varandra ännu mer, är ännu mer kärleksfulla, le mot främlingar, Var ännu varmare mot din omgivning. Prata med främlingar och skratta mycket. Detta kommer smitta och SDs politik kommer inte att få fäste. För de är för att vi blir kyliga mot varandra, i kyla skapas hat och ilska. Så jag tror på att vi stenhårt satsar på att att motverka denna hemska politik med öppenhet mot våra medmänniskor, lyssna, respektera, krama, le mot, ja allt fint ni kan komma på. Kärleken är det enda medel vi kan ta till och det enda som kan bota detta. 

ÄLSKA NU.

Jag säger som Iskra. Hakan upp"

kärlek till dig josefine

praktikångest! fast ändå inte

inte gjort något på reportaget på hela dagen. var liksom därför jag gick upp imorse. så pass tidigt alltså. men har ringt om praktik och det är ju bra. tar så sjukt lång tid bara och verkar inte ge speciellt mycket resultat. eller ja, ett nej än så länge (för att jag inte går på JMK som jag ju nyss hoppade av!). men jag håller tummarna!!!!!

(vänner: snälla, hjälp mig att hålla tummarna! behöver några fler hållna än mina egna tror jag! speciellt på tisdag. då ska jag göra ett litet studiebesök på P3 Populär. bara besök ingen intervju. hoppas ingen jmk/jmg/mittuniversitet elev söker dit!! snälla rara!).

vill dock skicka iväg ett mail men kan inte göra det innan jag fått ett från en annan. med råd. stressigt och oroande. tänk att en sådan här grej, som egentligen är jättekul och om det löser sig någon gång kommer att vara det, kan ge en så mycket magont. typ.

och nu pallar jag inte mer. får fortsätta imorn. fast nä, då måste jag ju skriva mitt reportage! åh vart är du tiden? inte här i alla fall. jobba på kortis hela helgen dessutom ... 

och ute är himlen blå och fantastisk. inne sitter jag med smärta mellan skulderbladen. men det är det värt! bara jag får en bra praktikplats! snart ska jag dessutom dansa.

åhhh, reportaget, åhhh, praktik, åhh exjobb!! nä tänk positivt! that's the spirit som mattias sa!

puss

glada hudikteatern. åh vad fantastiskt. tårögd från början till slut.

måste ses! kolla på svtplay!

sd:s kulturpolitik

inga pengar ska satsas på:
provocerande konst
icke svensk verksamhet
mångkultur
afrikanska dans
konst med sexuella anspelningar

men satsar på kultur gör de minsann. charlotte weibulls folkdräktsarkiv i skåne, där ska pengarna rulla in. (malmö opera och skånes dansteater läggs dock ner om sd får bestämma. och allt stöd för populärkultur stoppas. men vad gör det, vi har ju folkdräkterna!)

http://svtplay.se/t/102863/kulturnyheterna

MONA 4-EVER

mona får inte avgå. gör hon det har socialdemokraterna vikit för den mansdominerade värld vi faktiskt lever i. all skit hon har tagit är bara skit. inte verklighet. 

alla har ett ansvar. granska själv! det är inte bara journalisterna som ska granska åt en. varför skulle mona vara kass? hon är grym! 

(hon får i för sig gärna ta steget åt vänster. joina vänsterpartiet. och gudrun är extremt välkommen tillbaka. tänk vilket grymt parti det skulle bli då! och förresten: vänsterpartiet är ju det enda som under kvällens vaka uttryckt vad de verkligen känner för rasistpartiet. inget återhållsamt politiksnack utan känsla och passion. vad säger det? jag vill i alla fall att människor ska leda vårt land!)

grattis maud, fredrik, göran och jan. ni har fått en till kompis i stian. jimmie. det kommer inte att dröja länge.

tågmästare var det ju. inte vågmästare.

funderar på att frysa in mig. ni vet så där så att hjärtat stannar men liksom inte dör och man åldras inte. fryser in mig i fyra år och sen är det dags att vakna. och fram tills dess hoppas jag att det har skett många uppvaknanden. 

så då, när jag vilat ut ordentligt, har människor fattat. slutat vara egoistiska och tagit sitt ansvar. då har låtsas bry-sig-om-ismen blivit så falsk att alla ser igenom den. alla har fattat att det är en tågmästare vi ska ha, inte en vågmästare. då är det jimmy åkessons och fredrik reinfeldts tur att frysa ner sig. och det kan vara för gott ...

och det här!

varför mona?

det är det här jag menar!

läsläsläs! ni har säkert läst det. lite gammalt. men oh så fantastiskt. missa inte!

jag ser rött!

med skakig hand la jag ner tre små lappar i tre små kuvert. skakig, inte nervös eller rädd. utan skakig av alldeles för mycket vin igår. fylld av ångest är det tankarna på valet som räddar mig denna söndag. för när dagen är här då vår framtid ska avgöras känns pinsamma fyllespel väldigt oviktiga. 

tågmästare. bara titeln får mitt inre att värmas upp en gnutta. tillskillnad från ekonom eller direktör (läs fredrik och maud). de senaste dagarna har fyllts av politiksnack. från höger till vänster, alla håll och kanter, i tv och tidningar, i vardagsrum, bussar och vid köksbord. överallt har det snackats och vi är många som idag går runt med en gnutta magknip. eller kanske snarare ett stort svidande magsår. 

magsåret växer när jag efter att ha kommit hem från vallokalen slår på tv:n. några förstagångsväljare berättar vad de ska rösta på. folkpartiet ("de har bra skolpolitik") och moderaterna ("det är viktigt att unga har jobb"). mitt naiva och blåögda jag tror att unga människor har viljan att kämpa för varandra, att vi ska kämpa"tillsammans". mitt naiva och blåögda jag tror inte att unga människor redan kan ha blivit så själviska och omänskliga att de röstar blått. sandpapper slipar till magsårets kanter. slamsigt och blod.

det är alltid viktigt att rösta. så är det ju. och alla får rösta på det de vill. men det gör mig såförbannat ledsen och frustrerad när människor röstar på ett parti bara för att de alltid har röstat på just det partiet. eller för att deras mammor och pappor alltid gjort det. eller brorsor eller syrror. när en person som säger sig vara ointresserad av politik, som menar att den inte vet något, kan ha en diskussion och tycka si och så, men inte fatta att det är just politik vi pratar nu. alla i vårt samhälle har någon slags åsikt. och har man en åsikt har man ett intresse för politik. man vill något. personer som tycker sådant som så uppenbart står för den ena sidans ideologier, men ändå röstar på den andra för att "mamma alltid gjort det", "jag är ju ändå så ointresserad så jag tänker att jag kan ge henne min röst". gaaaaahhh, ilska och rädsla! det är dem här personerna som är farliga. de är dem som förstör. de som egentligen tycker något annat men bidrar till att få ett sämre samhälle. även utifrån deras egna syn.

det finns så mycket att säga. så mycket att prata om. så många bra argument. men det viktigaste och mest grundläggande är att vi måste ta hand om varandra. om vi inte vill ha ett själviskt och egoistiskt samhälle där vi bara bryr oss om vår eget välmående (och familjens som göran hägglund säger)? jag vill inte ha det i alla fall. om vi inte slutar tänka på oss själva, och tycka att argument som "han har alltid kämpat så mycket" berättigar att man röstar på moderaterna eftersom det är "så mycket lönsammare för mitt miljonföretag", slutar vi inte med det kommer vi att få ett samhälle där de rika är rikare och de fattiga fattigare. ett samhälle där omvänd robin hood-lag råder (som frida sa igår). ta från de fattiga och ge till de rika. för det är just det som händer just nu. just det som sänkt skatt innebär. det är reinfeldt och hans polare von Sheithoeg som får flera tusenlappar extra i månaden. gunilla på långvården får bara dyrare faktura från ryggspecialisten.

se till att rösta idag! den som glömmer får stryk, den som skiter i det kan ta och häfta igen munnen kommande fyra år. vill egentligen säga att den som röstar blått dör, men det får man ju inte. varken tvinga eller döda. men ta och tänk till. riktigt ordentligt. du som tänker rösta blått. varför gör DU det? det är lätt att förblindas av alla småfrågor som absolut är viktiga, men inte avgörande. det är inte där skillnaden ligger. det är inte bara folkpartiet som tycker att det är viktigt att äldre ska få leva tillsammans, som det står på en av deras miljoner valaffischer. det ser liksom inte lika bra ut med "äldre ska få leva tillsammans, vissa i slott, andra i containrar". nä, det handlar alltså om ideologi, och av någon väldigt förvånande, misstänkt konstig anledning, pratar den blå sidan knappt om sin ideologi. kanske för att ta från de fattiga och ge till de rika inte passar ihop med "det nya arbetarpartiets" yttre. kanske för att det skulle vara svårare att lura folket, och få dem att tro att de bryr sig. nä tacka vet jag affischer med ett rätt och slätt –HÅLL IHOP! 

lars-magnus harald christoffer ohly. 

mänsklig, människa, tågmästare.

kurtiiiis blooow

idag gör csn mig tokig. för första gången. så jag får ont i magen. riktigt ont.

men det tänker jag skita i ikväll. försöka ignorera. kan ju inte göra något under helgen ändå. om ett par timmar kommer finingarna josefine, frida och tove hit. yey! vin och tilltugg. sen dansskorna på och trampa iväg mot strand och kurtis blow. som jag längtat.

nu (efter en tvårätters middag bestående av tacos och en skål grädde med lite apelsin och russin(!))  ska jag bege mig ut i regnet, till matrebellen. sen hem. fixilixa mig, svänga ...

hannapanna

ikväll var en fin kväll! vackra hanna var här och förgyllde. tacos, glass, choklad, politik och skvaller. fint. hon är fin den. snart igen så.

dansa mera!

dans är grymt! tänk sicka grymma människor det finns. i sverige. is stockholm.

"dansa för kärleken rösta för kärleken"

efter regn kommer sol

frida på sniskan

vår fina fixare! stoltare har jag knappt varit!

vad mer behöver sägas?

dans dans dans. kärlek kärlek kärlek. till och med poliserna dansade. som några timmar tidigare bråkat med demonstranter. dans säger mer än alla gatstenar och arga ord som finns! bra arkeolog 8! sluta inte nu!

såriga läppar och bristande karaktär x2

jag är sämst på att jobba hemifrån. finns så mycket annat kul. eller egentligen inte. inte kul i alla fall. bara annat att göra. bristande karaktär no. 1

min läppar svider. såriga. av massor av rostade och saltade solrosfrön. och russin. jobba hemifrån får en liksom att dra sig till skafferi och kyl. och affären kunde inte köpa godis idag igen. eller fick inte köpa godis idag igen. nog att jag gav vika igår. och i affären är det så lätt att intala sig själv att russin och solrosfrön, det är minsann ingen fara. frukt och frön. inte ens nötter. att det är torkat och fullt av socker, rostat med olja och saltat är bara att ignorera. har i för sig ätit en tallrik vaniljglass redan idag. bristande karaktär no. 2

slutsats:

i framtiden måste jag ha ett ställe att jobba på. om det inte är på en redaktion, någonstans att frilansa ifrån. 

solrosfrön är farligt för läpparna.

jag har sämst karaktär i hela världen.

fotouppgift 2: penna

gick upp halv åtta för att skriva. klockan är halv tio. har inte börjat. hur ska jag hinna? vad ska jag göra? varför schabblas allt till hela tiden?

snodda bilder ...

 ... av josefine. men pannkakskvällen kan inte förevigas nog.

mycket pannkakor

lite pannkakor

sen var de slut.

Fotouppgift 1: Skeende

new dance show - 80's n 90's

jag har bilder från grekland. tusen tankar jag skulle kunna dela med mig av. men när känslorna känns som blandsaft och något gnager på ångestnerven är det bättre att fördriva tankarna med att titta på sådant här. fantastiskt får jag säga. varför finns inte tv-shower av detta slag numera?

greeek style!

nu åker jag! åh äntligen! stressad som vanligt. om fem ska jag va uppe hos morfar, säga hej då. men vad sjutton. nu åker jag! härligt

(såg att dt skulle regna en dag. attans. håller tummarna för sol sol sol!)

nu ska jag bli greeekish!

peace alla!

nu äntligen. snart. avantgarde.

dagar

igår var det födelsedag. började med en jobbig natt med illamående, huvudvärk och nästan ingen sömn. vid ett-tiden klev jag upp, gjorde farmors "för att kunna sova"-tips. varm mjölk med honung. en kanelbulle slank ner. efter att har lagt huvudet där fötterna ska vara och fötterna där huvudet ska vara, somnade jag till slut.

klockan ringde. gick ut i badrummet. såg att hakan fyllts av äckliga prickar i färgen vit. hm, bra start på dagen. efter en stund kom jag på - juste, 7 augusti, min födelsedag.

efter en stund klev jag in i köket. farmor och bengt åt gröt. på bordet låg ett rosa paket. fyra fina pocketböcker, ett kort och femhundra spänn förgyllde min morgon så mycket det gick, medan bölderna värkte på hakan.

födelsedagen till ära var det ännu en dag på jobbet som gällde. inte mig emot egentligen. trivs kanonbra. men med en rinnande näsa, lätt illamående och snurrig skalle blev det varken den jobbdag eller födelsedag jag kommer att minnas om sisådär 20 år. eller två.



men uj vad glad jag blev när jag loggade in på facebook. även om jag vet hur det är. man ser att någon fyller år, skickar ett grattis. men vad gör det? det värmer ändå att se att så många tog sig lite tid och knappade in de sex bokstäverna på min vägg! tack alla fina!!!





tillbaka till klagandet.


idag jobbar jag tio timmar. med en förkylning på sin spets har jag åkt bil till mellerud, pratat med några som byggt en båt de lämnar sverige i. för gott. sjukt avundsjuk! ska jag också minsann göra när jag är pensionär. lämna gråhet och kyla.


men det är långt dit (tur nog) och i nuläget får jag kämpa för att ens få till en sista minuten-tripp till nåt turistland! jag vill åka! snäll åk med mig!!? (kan typ de två sista veckorna i augusti. någon?).



det här kan snart vara jag ( fast i en yngre och förhoppningsvis kvinnligare version). ni kan mitt nummer, så ring och gör mig glad. häng med till varma fina breddgrader! (för säkerhets skull:0739993439).

nu sitter jag i alla fall ensam på en ödslig redaktion. frukt kvar i påsen, godiset är slukat (ännu en gång, om sommaren började relativt hälsosamt har jag tagit igen det senaste veckan). huvudet svullet av snor, näsan rinner. ute är det grått. om två timmar och en artikel ska jag hem. bara det inte regnar.

nu ska jag skriva. annika östbergs sommarprat i bakgrunden.
kanske inte har det så fasligt jobbigt ändå ...

en söndag på jobbet:

en redaktion
en journalist
en färdigskriven artikel om en bok
en fryst laxrätt med klyftpotatis som smakade unket
en snart uppäten godispåse innehållande många lysmelk och geishor
en blaskig kopp maskinkaffe med pulvermjölk
en illamående mage
en trött skalle från gårdagens vin- och öldryck
en regnig utsikt
en stunds tv-titt
en bil påväg för halvtimmes färd
en kyrka väntar
en klassisk konsert med operasång och piano
en artikel ska bli skriven

ganska bra jobb man har, säger hon och stoppar in en chokladbit

det var en dag på slottet ...

här sitter man på en redaktion. ganska så enslig. plötsligt var allt arbete slut och efter två ganska hårda veckor finns det inget att göra. i väntan på att nyhetsbossen ska lägga upp ett nytt jobb åt mig, vattnade jag blommorna. skjutjärnsjournalist? kanske snarare solrosjournalist, eller kanske garderobblomsjournalist.

anledningen till att det inte finns så supermycket att göra idag skulle jag tro beror på helgens fallens dagar. nämligen sommarens höjdpunkt i trollhättan. vi vänersborgare hänger motvilligt på. fokus ligger alltså på allt som ska hända, och händer redan nu, där. själv ska jag ta mig ett besök i den "stora staden". men inte som journalist utan alldeles vanlig civil sommarpartajare. fyllekajja eller lite lagom nykter vet jag inte. hoppas på det senaste.

ttela-tiden hittills har i alla fall varit fin. lärt mig massor. började med en hårdkörarvecka. måndag till söndag (hade tolkat schemat fel. trodde inte jag jobbade helger, men tydligen betyder ordet "helg" att man jobbar helg och inte att man har "helg"), varav söndagen var ett tiotimmarspass. helgen var jag dessutom ensam med fotograf. kul, bra och allt sånt ... å förresten toppade jag ettan häromsistens. i måndags tror jag det var närmare bestämt. lite stolt får man väl vara?

vänersborg har gjort mig gott denna gång. farmor och bengan är härliga hyresvärdar. lite mycket sötsaker och annat gräddigt dock. men, vad sjutton.
har hunnit med en hel del gött häng med fina vänner. anna, hanna och några till. filmer, fikor, promenader, godis och sånt som sommaren hör till. inte så mycket solande dock. lyckas matcha in regn med ledighet. inte bra.

nu svamlar jag bara och slänger ut ord så det blir ett sånt där inlägg som alla fjortisar skriver som handlar om allt de gjort under dagen typ att de gått på toa och sett en snygg kille eller typ som när vissa uppdaterar statusen på facebook och skriver vad de åt till frukost trots att det är samma sak som de åt dagen innan och det vet man eftersom de skrev det den dagen också och vem behöver egentligen punkter?

och appropå rubriken. fick bara lust att skriva så.

glass med jordgubbar och ett stänk ångest

vänersborgsvistelsen började med kalas. typ. 

klockan tolv kom släkt och gamla vänner till farmor och bengts lya. en överraskning stundade som tack för hjälp med flyttning. jag hade bara tur, och fick glida med på överraskningen på ett hörn. 

rulltårta med grädde och choklad, bullar, hallongrottor fikades i den nya lägenheten. sen hoppade vi in i bilar, styrde västerut. utanför uddevalla tog vi en avstickare och hamnade på en restaurang vid namn lindesnäs. i ett turkost rum stog ett bord dukat. vi satte oss i mintgröna trästolar. i taket hängde kristallkronor. farbror martin spelade gitarr och vi andra stämde in i sång. 

snart var det dags för ännu mer mat. havskrabbor till förrätt. fisk (minns ej vilken), med potatismos (eller duchette eller vad det nu heter), hummersås och rotfrukter. till dessert den fina glassen ovan med jordgubbar, choklad och grädde. mm så gott. nu är jag trött och mätt kan jag säga ...

... och har lite ångest. känns som jag kommer rulla mer än vad jag redan gör när den här sommaren är över. att bo hos farmor är inte det bästa när man borde akta sig från för mycket gott. gräddsåser och sjukt mycket kakor, bullar, pajer, glass och annat sött. min bordsdam marianne gav mig den kommentar jag är så sjukt trött på att få ifrån mina släktingar. "du äter minsann bra i alla fall" när jag precis lassat upp fisk och potatismos på min tallrik. trots att jag inte hade mer än kusinen som satt bredvid. nä, de ger mig minsann ångest. visst jag har alltid varit den lite runda av alla barn i släkten (eller har jag det?). men jag är minsann den starkaste och mest vältränade också. självklart fattar de ju inte att jag tycker att det är jobbigt att höra. men jag får nog med ångest utan att höra deras kommentarer som ofta lyder "du gillar ju sötsaker" eller "ta en till, du som är så matglad".

jag vet att det är löjligt. borde inte bry sig. och det ska jag försöka att inte göra denna sommar!

  

petite paris

idag åker jag till paris. ja, lilla då alltså.

men först ... blir det bad och sol med aster. ett sista dopp i långholmens oljiga vatten. tills det i dagarna byts ut mot vänerns. även det oljigt. alger och smuts. snart är jag hemma ... 

förresten. det är sjukt gott med jordgubbar och honung.

vilket pack

underbart väder i stockholm. och jag lämnar i morgon. har hört att det ska va fint där nere också. håller tummarna.

en dags som denna vill man ju bara vara ute. ligga i solen, läsa bok, käka glass och jordgubbar, lyssna på musik, bada. men jag måste minsann packa. kommer aldrig igång. packa är trist. och eftersom jag börjar jobba på måndag lär det bli mycket stillasittande inomhus. hm, men måste u packa.

ikväll får jag mitt istället. lite drinkar med aster, sen ansluter johanna och möjlig utgång väntar. lite osugen efter onsdagens allt för stora alkoholintag. men själva hänget ska bli fantastiskt! kommer sakna mina fina kaggekompisar i sommar. massor! men tiden går fort och snart ses vi igen ...

ska nog ta mig en minpromenad till panda sushi och köpa stockholms bästa sushi, kanske en glass. sen ... ja sen ska jag packa.

boot camp caz

upp i ottan. en stadig frukost. vattenflaska och joggingskor. ut bland morgontrötta människor på en spöklikt tom tunnelbana. av vid stadion. skakiga men pigga ben vandrandes mot östermalms ip. där stog dem. gänget. ut kommer ledaren, the big boss, the master, king, den som aldrig kan ha fel, the god – tränaren. jag ska snart köra mitt livs första – boot camp!

klockan 06:15 infann jag mig alltså, tillsammans med min jobbarkompis eddie som är gammal i gemet när det gäller militärträning, på östermalms ip. var ju tvungen att testa. och det var härligt. disciplinerat och tufft. hängde med rätt bra. trots att musklerna förtvinat och månader av onyttigheter verkligen har haft genomslagskraft. de senaste veckorna har jag mjuknat nåt kopiöst. rundlagd och svullen intar jag sommaren. typiskt och irriterande. men men. glass är ju sååå gott så. 

militärpasset satt fint i alla fall och jag var absolut inte sämst. speciellt inte när det handlade om styrka. konditionen har försämrats det senaste året dock. eller kanske inte konditionen utan snarare explosiviteten. jag har vant mig med att köra en långsam lunkjogg, komma in i mina egna tankar. inge bra. men är så otaggad när jag joggar själv. förbättrar mig aldrig. nu, när vi joggade på led där i skogen med tränaren skrikandes i ens öra, tappade jag tempo utan att vara trött, utan att ens tänka på det. kom in i andra tankar trots att det bara var korta sträckor. vaknade upp och insåg att "oj, jäklar, nu är jag efter". måste alltså öva upp tempot. (se hur det går :)

under en del av träningen fick vi oss varsin liten vän. en vän i form av att bildäck. det var inte min starkaste del får jag säga. vi skulle ha däcket på axeln, skavandes in i huden, guppandes när vi sprang. blåa axlar ett tag framöver. 

redan halv åtta var jag alltså färdigtränad. frukosten var redan äten och det var bara att traska hemåt. nu är klockan elva, redan dags för middag. mamma bjuder på vegobuffé på seymhus. gött! de har värsta goda maten - bland annat några slags biffar gjorda av ostbågar. låter skumt men är jättegott. krispigt. (onyttigt dock).

i eftermiddag ska jag klippa mig. äntligen! testar ny salong i hornstull. hoppas inte jag får nån tantig flufflugg denna gång.

ikväll är det cheese och kex hos cäz. johanna, aster, david och kanske en johan kommer förbi. vin ska drickas tillsammans med osten. förhoppningsvis på balkongen uppe på taket. sen blir det till att ge sig ut på staden och dansa. sista utekvällen innan jag beger mig västerut. tror jag ...

en bra sak ...

läses baklänges.

idag damp ett kuvert från JMK ner i mitt brevinkast. den här lappen låg i. skönt, må jag säga. men svårt val. måste ringa många samtal och ta fram tänkarhatten. men, fantastiskt skönt!

nu ska det firas. fram med bubblorna. eller godiset ...

"ja"

idag är en stor dag. två annor fyller, stan är full av svenskar, finnar, danskar, tyskar och allt vad det kan vara. victoria (eller kanske viktoria) och daniel gifter sig. daniel blir prins, ers kungliga höghet, hertige och riddare. jag säger då det ...

själv har dagen firats med middag hos mor och paul i rotebro. färsk lax, färskpotatis, salsa,vin, cider, kaffe och jordgubbstårta. sjukt mycket jordgubbstårta. vi åt upp hela. och då är "vi" framför allt mamma och jag. paul har diabetes. 

lite naturgodis på det ...

ikväll spelar basement jaxx, miike snow. trevligt! borde skynda mig. orkar inte. sockerchockad och gräddtårtetrött. 

snart så!

sommar

nu är det sommarlov. när jag sitter här i väntan på att snart slänga upp wigwamen på ryggen, knata iväg mot stadhagen och spendera ett par dagar på kortis känns tanken på att åka till vänersborg inte så farlig trots allt. tvärtom får jag säga. anna och hanna är ju två underbara inslag (vad hade jag gjort om inte de var där?), farmor och bengt kommer underhålla och ttela ska bli spännande. ja, ser faktiskt fram emot en sommar i min barndoms trakter.

en tanke: kan vara mitt sista sommarlov! möjligt att jag kommer plugga mer i framtiden, men i nuläget är tanken att börja jobba efter nästa år. huh. måste ta vara på sommaren! nästa kommer troligtvis vara en osäker och ångestladdad en. därför lovar jag: ingen ångest denna sommar! hedersord ...

la direction

vårt magasin är klart. fint må jag säga!