salus ansvar

då var man försäkrad. har gått i snart tre år utan försäkring, helt ovetande. känner mig redan tryggare. dags att fixa kvitton och bevisbilder på kameran, datorn och annat värdefullt. min garderob också kanske. nu kan jag resa, bli rånad, bryta benet eller spilla en kopp kaffe över tangentbordet utan att gå helt under jorden. 98 kronor i månaden och en självrisk på 800. ganska bra, som maggie säger.

bio och elton

ikväll ska jag på bio. inte med elton (hade varit konstigt). med mamma. blir nog 'bröllopsfotografen'. den verkar rolig. hade gärna sett de nya coen-filmen 'a seious man'. men fanns bara tre platser kvar, spridda runt om i salongen. får bli en annan gång. 

så ikväll byts julgodiset ut mot vanligt godis. borde egentligen ta med mig en påse morötter med tanke på den senaste månadens sockerintag. innan bion ska jag hem till mamma och äta mat. och efterrätt. haha, vad ska det bli av mig? 

boll?

den här låten är min favvo just nu. lyssna!

det där med dusch

det handlar om en dusch. kanske låter lite konstigt. men det är vad det gör. handlar om en dusch.

det finns olika duschar. sköna duschar och så de lite osköna duscharna. visst beror det på ens eget tillstånd. kall och frusen=alltid skönt med varm dusch. eller kall och frusen=aldrig skönt med kall dusch. men det är inte det jag menar. utan ni vet de där osköna duscharna, med alldeles för hård sprut. när strålen liksom attackerar kroppen. lite rivigt. de duscharna som man trots att man är alldeles frusen, ja kanske nästintill istappig, ändå inte känner den där ååhhh-känslan när kroppen slappnar av. utan istället sprutar vattnet mot en som ur en högtrycksspruta och man får hålla på och och vrida på kranen för att hitta ett lagom sprutt. vilket inte går och det är lika bra att gå ur duschen. 

sen finns det de där sköna duscharna. jag ska berätta om min allra bästa duschupplevelse. ja jag kan nog säga att det är min allra bästa. först tänkte jag skriva att den var topp tre eftersom jag säkert duschat någon gång då det i alla fall varit lika skönt. men i och med att det här är det enda jag kommer ihåg av osedvanligt sköna duschar, får jag nog säga att det är den allra bästa. 

det var i familjen ekelunds hus i strömstad. badrummet innehöll toalett, handfat, dusch och lite annat krims krams som handdukar, krämer och tidningar. ja som de flesta badrum. men i detta rum fanns ett valv som delade det i två. innanför detta valv stod badkaret med dusch. efter en lång dag med båtåkande, badande och picknickande på klipporna slängde jag av mig kläderna och klev in i duschen i valvet. högt upp i väggen inne i valvet satt ett litet fönster som vette ut mot vardagsrummet. en ljusstrimma sken in och lyste upp det annars dunkla valvet, som i övrigt bara fick ljus av ett par spottar. det mystiskt mysiga ljuset kändes lite sagolikt. taket var målat mörkblått med små guldiga stjärnor. en nallebjörn som hängde i ett paraply dinglade i ett snöre ovanför huvudet. badkarskanten var full av ovanliga schampos och duschkrämer som jag aldrig tidigare sett. 

när vattnet började rinna ner för min frusna och smutsiga kropp var det som i himmelen. ja bokstavligt alltså. stjärnorna var ju precis ovanför mig. det varma vattnet liksom smorde in mig i någon slags len lera. strålen var alldeles mjuk. som sammet när det första strålarna rann över min rygg. lika mjuk stråle har jag aldrig mer känt. 

jag duschade i en halvtimme. eller det kanske till och med var fyrtiofem minuter. hos en familj jag knappt känner. men det gick inte att sluta. jag önskar att jag någon mer gång, om bara så en snabbis, ska få njuta av ekelunds fantastiska dusch...

julaftons morgon är här

idag jag kanske mig om jesus lär

antagligen inte, blir nog mest mat och klappar

vänner och familj som framför tv:n zappar

brädspel, kalle och kolor så sega

åh, vad jag utbredd i soffan ska dega

kanske en frisk promenad i snön

längs södermälarstrand, akta så vi inte ramlar i sjön

för några glas glögg och kanske lite vin

kommer rinna ner i magen, färga kinden skär och fin

men i det stora hela blir dagen lugn och stilla

trots familjens sydeuropeiska temperament som kan gnistra och grilla

kvällen blir till natt, magen är mätt och julens alla smaker i vår gom

denna julafton ska jag vara med de jag tycker allra mest om

se till att ta hand om varandra

önskar en frostbiten cassandra...

GOD JUL!!!

kom precis på att jag glömt att köpa alkohol till juldagen. attans. var på systemet idag. men då blev det bara glögg. alex höll dessutom på att dividera med sig själv om hur han skulle göra, eftersom han behövde handla till juldagen som han ska fira i göteborg. han kommer ju inte vara där innan det är julstängt på systemet och fick därför handla i stockholm. å där står jag utan att ens fundera på hur jag ska göra. åh, knäpp.

jaja

skön verklighet och ljuvlig dröm

då har jag kommit till josses lägenhet. äntligen. tröttnat en aning på att bo med mamma, morfar och de senaste dagarna även med alex. eller ja, egentligen är det väl ganska trevligt att bo med familjen. men inte i en etta. trots att det är en stor sådan. men är så skönt att vara här. första gången jag är helt helt själv på hela hösten. ute på kagge finns ju alltid nån i huset, även om jag får vara i fred i mitt rum. så tack josefine!

på vägen till bussen, när jag drog min väska genom snö och slask, tittade jag upp mot alla fönster. det är så härligt. en favoritsyssla får jag nog säga. jag gillar att se alla ljusen inne i de fina 1800-tals husen. som lyser upp mörkret. extra mycket nu såhär dagen innan julafton. 

ibland kan jag få en sån längtan efter framtiden. eller som jag hoppas att den ska bli. jag och min skatepappa till kille (måste absolut inte vara en skatare. är bara ett begrepp. från förr. som hängt kvar), och vår lilla gulleunge. lilla familjen bor tillsammans i en sån där fin 1800-tals lägenhet med ljus i fönstren som folket på gatan tittar upp emot och drömmer sig bort. jag har massa fina vänner och vi gör roliga saker. går på kulturevenemang, reser och ordnar middagar. på somrarna sitter vi på vår stora balkong och dricker vin. jag har jobbat och jobbar som journalist. karriären går utmärkt. detsamma gäller för min skatepappa så problem med pengar det har vi inte, nehe. allt är frid och fröjd och är alldeles underbart. vårat pojkbarn heter ett fint namn på a och om ett par år får vi en till. ja, man kan ju alltid drömma...

pepparkaksrulltårta och snökaos

ute faller snön må ni tro. här ute på kaggeholm är allt vitt. vitt vitt vitt. utanför dörren låg en rejäl snödriva imorse, kanske en meter. när vi satt inne och utvärderade vårt första nummer av e-nytt ven flingorna som tokar. virvlade och vurvlade. blev ett vitt lager, båda på himmel och mark. det vita slottet syntes knappt. på lunchen fick vi pepparkaksrulltårta. så juligt det kan bli. eller? nä, trots mariah careys och stevies alla jullåtar kommer jag inte riktigt i stämning. sterainljusen lyser var eviga minut jag är i mitt rum, änglaspelet snurrar. kanske behöver en karl?

snart är det lov. stan väntar. kanske blir mer julfeeling då. 

när jag kom hem efter skola var det alltså inte mindre snö. dörren var igensnöad. fick klampa in genom tvättstugan.  tänkte att det kan va bra att dokumentera detta snöinferno. vem vet när det kommer nästa gång. miljöministrarna i köpenhamn? för att inte mina yllesockor skulle bli blöta tog jag av mig barfota. stod där med öppen dörr och frostbitna fötter när tage kommer förbiskottandes. ja, ibland är det allt mysigt här ute. lite som en familj. ibland sjukt jobbig. men oftast alldeles, alldeles underbar. 

dagens händelse

idag hände något underligt. när jag kom in på frisörsalongen satt en  man (jobbigt ord) i 35-40 årsåldern i en av väntrummets röda soffor. jag drog av mig halsduk och krängde mig ur de miljarder tröjor jag måste ha på mig eftersom jag inte köpt någon vinterjacka. känner hans ögonen en gnutta i nacken, men låtsas inte om det. sätter mg i den andra soffan och hör någon fråga med amerikansk accent "Are you a dancer?". har fått frågan förut. kan man se det? jag kan ibland se det på andra dansare men kan inte tänka det om en själv. speciellt inte nu, när jag säckat ihop och sitter framför en dator med en kopp kaffe och lussebullar hela dagarna. men det handlar väl antagligen om ens kroppsspråk och medvetenhet i rörelserna. får hoppas att jag har lite kvar!

 i varje fall. vi började prata. han tyckte att han såg på min "style" att jag dansade. vad nu menas med det. han undrade vart jag dansat, jag berättade (typ. sa att jag gått på BA i göteborg. nämnde aldrig att det var förberedande. glömde det). han berättade att han jobbat en del med BA i stockholm, att han var artist och hade shower runt om i världen.

oj, tänkte jag.

berns och broadway.

frisören kom. som för övrigt inte gjorde någe vidare jobb. vi sa hej då och jag skulle kolla in hans hemsida. 

efter massagestol, tvätt, klipp, missnöje och stylingprodukter, klär jag på mig alla mina tröjor. 

"excause me", hör jag bakom min rygg. "do you have a video you can send me?"

"öh, no", svarar jag alldeles för chockad för att låta entusiastisk.

"ok, but can you audition?"

haha, ja det var dagens lilla historia. framtiden är oviss. 

golvet fattas i mitt liv

efter en hel dag stillasittande med redigering och nån timme is ängen med datorn i knäet, kan man behöva lite golv. golv, ett ljus och fibes och fibes kan få varenda plugggrej att bli kul. nästan. jag saknar golvet. blir alldeles för lite nu för tiden. inga kors eller rullningar som får benen i fötterna att ömma och bli blå. men samtidigt kännas så alldeles underbart. åh vad jag saknar golvet!

hm rejäl spik? får nog snarare säga en rejäl och köttig soppa. å en rostig liten minispik.  

intervju och ibs

ska strax rusa till bussen. intervju med biträdande rektorn på sanduddens skola. verkar som att jag kommer få koka soppa på en spik. om än en ganska rejäl sådan.

för övrigt gör inte mina tarmar som jag vill. uppsvälld och dan. tror jag kan ha gått upp sisådär fem kilo senaste i veckan. underbara tider!

varför gjorde jag det inte när jag var ung?

varför levde jag inte lite mer? varför gjorde jag inte allt det där jag skulle, allt jag drömde om? varför reste jag inte till spännande länder? varför jobbade jag inte och tjänade massa pengar? varför lyckades jag inte banta innan allt vad dieter heter blev lika svåra som dem med bräda?

varför knullade jag inte runt när jag kunde, utan var i stadiga förhållanden? varför tog jag inte lite fler chanser, för att inte tala om risker? varför tog jag inte tag i saker utan lämnade dem till sen? varför var jag inte lite gladare, nöjd med allt det fina jag har? varför la jag tid på att vara jag ledsen utan att veta varför?

varför brydde jag mig så mycket om vad andra tyckte? varför fick jag för mig att människor tyckte att jag var konstig och dålig, helt utan grund? varför kände jag mig så ofta oduglig?

varför stod jag inte på mig mer, litade på att jag visst kunde och tog vara på alla talanger innan tiden gått? varför bestämde jag mig inte tidigare för vad jag ville bli, så jag kunde göra karriär när jag fortfarande var ung och fräsch, utan celluliter och platt rumpa? för så är det ju. man blir och är det som står på visitkortet. ja inte att man har platt rumpa. det kommer bara som ett litet bonusbihang vid sidan av.

varför drack jag inte mindre kaffe innan åren gått och färgen är gul? varför avstod jag inte från den där chokladbiten innan den la sig som en bister dimma över mitt jag? varför klämde jag den där finnen, som sedan skulle bli ett ärr?

varför levde jag inte lite mer? när jag kunde.

 

förresten, jag är 22 år.

stadium nästa? tummhållning på hög nivå

nu har jag suttit med datorn i knät i flera timmar. först var det mat och robins, sedan timmars jox med cv:et till stadium. här ute på vischan är inte tekniken så där jättebra. internet hoppar ut konstant. ibland. självklart krånglade det nu när jag gjorde viktigt stuff. jag valde att skriva mitt personliga brev direkt i rutan på webbsidan, istället för i word där man kan spara. skrev och skrev och skrev. tänkte och tänkte och tänkte, att innan jag trycker på "spara" ska jag kopiera det jag skrivit utifall internet är knasigt. ja, tror ni jag sparade? nej då. och fel blev det. allt försvann. det andra, uppgifter om var jag vill jobba, vad jag gjort innan, utbildningar etc. var ingen fara att skriva om. de hade dessutom försvunnit en gång innan. men det där jädrans personliga brevet. var bara att börja om från början.

nu är det i alla fall gjort. snart ska jag ringa, fråga efter palle, säga att jag känner becca!

hade planerat att ta mig en lång promenad. i mörkret med pannlampa och reflexväst. men klockan blev så mycket. lite läbbigt att vandra ut nu. har dessutom ett reportage som behöver läsas.

visst är det sjukt jobbigt att ringa. ni vet, sådana samtal där man måste be om något. det tar emot och man (jag) skjuter upp. men nu är det gjort! eller i lördags. ringde martin och eva angående boende under praktiken. de skulle lösa sig trodde dem. yes! var riktigt mysigt att prata med eva (farbror martins fru). hon blev glad för att jag ringde. kändes lite fel att fråga om en tjänst dock, att jag inte bara ringde för att kolla läget. pratade en lång stund om ditten och datten. hon sa:

– vad KUL att du ringde cassandra. var verkligen jättekul att höra från dig.

–eh ja. men jag har en fråga också. skulle behöva be om en tjänst bla bla bla. 

men va fasen.

känns ibland som mina släktingar gaddat ihop sig och anklagar mig, och min stora grekiska familj, för att "aldrig höra av sig". jag är väldigt familjekär. har i hela mitt liv saknat att ha en stor varm familj med söndagsmiddagar och julaftnar med fullt hus. skyller inte på nån! att det inte blivit så har ju sin naturliga, och sorgliga, förklaring. jag har massor av bra familjeupplevelser ändå. det är inte det. egentlige handlar det väl om att "gräset alltid är grönare på andra sidan". 

men det här med att höra av mig. jag försöker ringa farmor och bengt titt som tätt. skulle kunna göra det oftare, men jag försöker. min stora undran i detta är när alla de andra släktingarna menar att de hör av sig? jag har inget minne av att britt-marie ringt mig för att bara kolla hur det är. eller att uffe hört av sig till alex, och kollat hur en liten grabb, som mist sin pappa har det. om han kanske vill ut och spela fotboll nångång. eller bara hänga, ha en manlig förebild att prata med. 

det är inte så att någon förutom farmor sagt att jag är dålig på att höra av mig. men det känns underförstått, som något som alltid ligger i luften när man ses. å om farmor kommenterar det, får man lite medhållande nickningar tillbaka. å när till exempel en kusin kan hålla med, samtidigt som den aldrig de senaste åren tryckt på mitt namn i telefonboken, är ganska oschysst. det gör rätt ont faktiskt. jag älskar min familj och har alltid uppmuntrat att vi ska ses. att då få en känga i ansiktet för något de inte är bättre på känns rätt kasst. dessutom kan man väl någonstans tycka att en farmor, faster eller farbror har lite mer ansvar (eller vad man ska säga) att hör av sig än ett barnbarn? och som jag skrev, när ringde de när vi, både jag, mamma och alex, behövde det som mest?

oj vilket dagboksinlägg det blev. vart kom det ifrån. 

nu ska jag lägga mig på golvet och läsa reportaget. inte bra för ryggen att sitta ihopkurad i sängen i flera timmar. 

baryshnikov

jag ska få se se baryshnikov och ana laguna. de två största dansarna i världen. för er som inte riktigt förstår er på det där med dans så kan man, som kära becca sa igår, jämföra det med att se jimi hendrix. typ. åh, det ska bli så fantastiskt! grämde mig massor över att jag inte såg föreställningen senaste den var på dansens hus, och nu ska jag för det! 21 december klockan 19 är det dax!

allt finns ju på internet. eller hur? så brukar det ju heta. men varför finns inte just det man letar efter? och inte har nån lust eller tid att gräva fram? jag ska hitta ett europareportage jag gillar. jobbigt när man ska gilla saker. alltså jag menar att det är jobbigt att få en order om att leta upp något man gillar och sen kunna motivera det. men det är ju bra träning för att ta reda på vad man gillar  och sedan kunna göra det lika bra (eller ännu bättre såklart). 

igår var jag på anna vnuks föreställning hårdare snabbare. hon är då underbar. känsla som ingen annan. man känner verkligen det känslor hon vill förmedla. hon gör verkligen sin egen grej vilket jag beundrar nåt enormt. så mycket att jag idag på kreativitetslektionen (med den även så fantastiske andrew redman som är vän och bandmedlem med sara ruddock!) på frågan vad vi får inspiration från svarade anna vnuk! och maggie broman, som nog faktiskt inspirerat mig ännu mer. inte bara som dansare utan även i livet. hur klyschigt det än låter. hon har förändrat mitt tänk, framför allt kring konst, men även en hel del annat.

ikväll ska jag dricka vin med becca och josse. kanske gå till nån bar. mysigt!

förresten fikade jag ju med min mentor, ingemar. ytterst trevligt och givande. kommer mer om det senare. nu måste jag hoppa in i duschen. reportaget får vänta.

blogga?

jag har svackor i mitt bloggande. verkar hänga ihop med hur mycket plugg jag har. mycket plugg = mycket bloggande. hm, kanske inte så bra. nu har jag egentligen massor att skriva, framför allt för att jag varit på anna vnuks föreställning. fantastiskt!! men mer om det nån annan gång. för nu ska jag sova. bädda ner mig skavis med becca. tidiga bussen till skolan imrogon. men det är det värt, sjukt mycket, för att få lite kvalitetstid med fina vänner.

å maxwells stämma. mmm.