varför levde jag inte lite mer? varför gjorde jag inte allt det där jag skulle, allt jag drömde om? varför reste jag inte till spännande länder? varför jobbade jag inte och tjänade massa pengar? varför lyckades jag inte banta innan allt vad dieter heter blev lika svåra som dem med bräda?
varför knullade jag inte runt när jag kunde, utan var i stadiga förhållanden? varför tog jag inte lite fler chanser, för att inte tala om risker? varför tog jag inte tag i saker utan lämnade dem till sen? varför var jag inte lite gladare, nöjd med allt det fina jag har? varför la jag tid på att vara jag ledsen utan att veta varför?
varför brydde jag mig så mycket om vad andra tyckte? varför fick jag för mig att människor tyckte att jag var konstig och dålig, helt utan grund? varför kände jag mig så ofta oduglig?
varför stod jag inte på mig mer, litade på att jag visst kunde och tog vara på alla talanger innan tiden gått? varför bestämde jag mig inte tidigare för vad jag ville bli, så jag kunde göra karriär när jag fortfarande var ung och fräsch, utan celluliter och platt rumpa? för så är det ju. man blir och är det som står på visitkortet. ja inte att man har platt rumpa. det kommer bara som ett litet bonusbihang vid sidan av.
varför drack jag inte mindre kaffe innan åren gått och färgen är gul? varför avstod jag inte från den där chokladbiten innan den la sig som en bister dimma över mitt jag? varför klämde jag den där finnen, som sedan skulle bli ett ärr?
varför levde jag inte lite mer? när jag kunde.
förresten, jag är 22 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar