skön verklighet och ljuvlig dröm

då har jag kommit till josses lägenhet. äntligen. tröttnat en aning på att bo med mamma, morfar och de senaste dagarna även med alex. eller ja, egentligen är det väl ganska trevligt att bo med familjen. men inte i en etta. trots att det är en stor sådan. men är så skönt att vara här. första gången jag är helt helt själv på hela hösten. ute på kagge finns ju alltid nån i huset, även om jag får vara i fred i mitt rum. så tack josefine!

på vägen till bussen, när jag drog min väska genom snö och slask, tittade jag upp mot alla fönster. det är så härligt. en favoritsyssla får jag nog säga. jag gillar att se alla ljusen inne i de fina 1800-tals husen. som lyser upp mörkret. extra mycket nu såhär dagen innan julafton. 

ibland kan jag få en sån längtan efter framtiden. eller som jag hoppas att den ska bli. jag och min skatepappa till kille (måste absolut inte vara en skatare. är bara ett begrepp. från förr. som hängt kvar), och vår lilla gulleunge. lilla familjen bor tillsammans i en sån där fin 1800-tals lägenhet med ljus i fönstren som folket på gatan tittar upp emot och drömmer sig bort. jag har massa fina vänner och vi gör roliga saker. går på kulturevenemang, reser och ordnar middagar. på somrarna sitter vi på vår stora balkong och dricker vin. jag har jobbat och jobbar som journalist. karriären går utmärkt. detsamma gäller för min skatepappa så problem med pengar det har vi inte, nehe. allt är frid och fröjd och är alldeles underbart. vårat pojkbarn heter ett fint namn på a och om ett par år får vi en till. ja, man kan ju alltid drömma...