det finns olika duschar. sköna duschar och så de lite osköna duscharna. visst beror det på ens eget tillstånd. kall och frusen=alltid skönt med varm dusch. eller kall och frusen=aldrig skönt med kall dusch. men det är inte det jag menar. utan ni vet de där osköna duscharna, med alldeles för hård sprut. när strålen liksom attackerar kroppen. lite rivigt. de duscharna som man trots att man är alldeles frusen, ja kanske nästintill istappig, ändå inte känner den där ååhhh-känslan när kroppen slappnar av. utan istället sprutar vattnet mot en som ur en högtrycksspruta och man får hålla på och och vrida på kranen för att hitta ett lagom sprutt. vilket inte går och det är lika bra att gå ur duschen.
sen finns det de där sköna duscharna. jag ska berätta om min allra bästa duschupplevelse. ja jag kan nog säga att det är min allra bästa. först tänkte jag skriva att den var topp tre eftersom jag säkert duschat någon gång då det i alla fall varit lika skönt. men i och med att det här är det enda jag kommer ihåg av osedvanligt sköna duschar, får jag nog säga att det är den allra bästa.
det var i familjen ekelunds hus i strömstad. badrummet innehöll toalett, handfat, dusch och lite annat krims krams som handdukar, krämer och tidningar. ja som de flesta badrum. men i detta rum fanns ett valv som delade det i två. innanför detta valv stod badkaret med dusch. efter en lång dag med båtåkande, badande och picknickande på klipporna slängde jag av mig kläderna och klev in i duschen i valvet. högt upp i väggen inne i valvet satt ett litet fönster som vette ut mot vardagsrummet. en ljusstrimma sken in och lyste upp det annars dunkla valvet, som i övrigt bara fick ljus av ett par spottar. det mystiskt mysiga ljuset kändes lite sagolikt. taket var målat mörkblått med små guldiga stjärnor. en nallebjörn som hängde i ett paraply dinglade i ett snöre ovanför huvudet. badkarskanten var full av ovanliga schampos och duschkrämer som jag aldrig tidigare sett.
när vattnet började rinna ner för min frusna och smutsiga kropp var det som i himmelen. ja bokstavligt alltså. stjärnorna var ju precis ovanför mig. det varma vattnet liksom smorde in mig i någon slags len lera. strålen var alldeles mjuk. som sammet när det första strålarna rann över min rygg. lika mjuk stråle har jag aldrig mer känt.
jag duschade i en halvtimme. eller det kanske till och med var fyrtiofem minuter. hos en familj jag knappt känner. men det gick inte att sluta. jag önskar att jag någon mer gång, om bara så en snabbis, ska få njuta av ekelunds fantastiska dusch...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar