dagens händelse

idag hände något underligt. när jag kom in på frisörsalongen satt en  man (jobbigt ord) i 35-40 årsåldern i en av väntrummets röda soffor. jag drog av mig halsduk och krängde mig ur de miljarder tröjor jag måste ha på mig eftersom jag inte köpt någon vinterjacka. känner hans ögonen en gnutta i nacken, men låtsas inte om det. sätter mg i den andra soffan och hör någon fråga med amerikansk accent "Are you a dancer?". har fått frågan förut. kan man se det? jag kan ibland se det på andra dansare men kan inte tänka det om en själv. speciellt inte nu, när jag säckat ihop och sitter framför en dator med en kopp kaffe och lussebullar hela dagarna. men det handlar väl antagligen om ens kroppsspråk och medvetenhet i rörelserna. får hoppas att jag har lite kvar!

 i varje fall. vi började prata. han tyckte att han såg på min "style" att jag dansade. vad nu menas med det. han undrade vart jag dansat, jag berättade (typ. sa att jag gått på BA i göteborg. nämnde aldrig att det var förberedande. glömde det). han berättade att han jobbat en del med BA i stockholm, att han var artist och hade shower runt om i världen.

oj, tänkte jag.

berns och broadway.

frisören kom. som för övrigt inte gjorde någe vidare jobb. vi sa hej då och jag skulle kolla in hans hemsida. 

efter massagestol, tvätt, klipp, missnöje och stylingprodukter, klär jag på mig alla mina tröjor. 

"excause me", hör jag bakom min rygg. "do you have a video you can send me?"

"öh, no", svarar jag alldeles för chockad för att låta entusiastisk.

"ok, but can you audition?"

haha, ja det var dagens lilla historia. framtiden är oviss.