sjukis

jag är sjuk. nu är jag mycket bättre men igår var det kasst. började med att kliva upp i hornstull efter en helg, och framför allt natt, av alldeles för lite sömn, för att ta mig ut till landsbygden. (var på väg hem i söndags. stod med jacka och skor på i hallen. väskorna packade. men usch vad det tog emot. jag är ingen lantlolla. stan är så mycket bättre. därför valde jag att stanna en kväll till –umgås med becca etc).

när jag satt mig på tunnelnbanan blev jag illamående. så illamående att jag vid varje stopp tänkte nästa går jag av. men jag lyckades sitta kvar och när jag kom fram till skolan kändes det ganska okej. ett litet tag. vi hade en uppgift vi fick jobba med i väntan på att få feedback på våra porträtt. jag gjorde ingenting. men sjuk det var jag inte! eller?

sen var det lunch. allt vände sig i magen. bestämde mig för att jag nog trots allt var sjuk och borde gå hem. gick upp och la mig i soffan i "telefonrummet" för att vänta på lärar-matilda och feedback. halvsov, vaknade med ett ryck när dörren öppnades och matilda och henrik tittade in. såg nog lite smårolig ut. som tur var hade matilda inte mycket att anmärka på (kul!) så jag luffsade hem, ändrade det lilla jag skulle, la mig i sängen och sov. klockan var halvtvå. vaknade igen klockan tio. tittade på ett avsnitt av 'livet i fagervik' somnade igen och sov tills klockan ringde nästa morgon. 

idag är jag som sagt mycket bättre. inga spykänslor och kan äta som vanligt. men magen gör ont. har ju alltid magproblem men nu är det annorlunda. vet inte om det var nån konstig släng av magsjuka. 

när man bor såhär, så nära skolan, är det extra jobbigt att stanna hemma. speciellt eftersom jag idag inte vart så dålig att jag inte orkat röra mig. är skumt att gå ner till matsalen och hämta frukost och lunch och träffa alla som är på lektion. eller när nån kommer hem en snabbis. man kan liksom inte glömma bort ångesten för att man stannat hemma. tänker hela tiden att nu är jag nog frisk och kan gå på lektionen. eller som förut när jag gick ut på en kort snigelpromenad för att jag kände att jag behövde luft, och träffar massa folk hela tiden. och det känns som att de inte tror på att man är sjuk, eftersom man går ut. eller bara grejen att alla verkligen vet att man är sjuk. är väl positivt egentligen. men kan kännas lite småjobbigt. 

framför allt är det jobbigt att jag måste vara här ute, och inte kan släppa grejen att jag är på skolan men ändå bara ligger hemma. handlar kanske mycket om att jag är sjukt trött på att bo här. på ett sätt känns det som jag bara bestämt mig för att det är jobbigt. men det är så himla mycket skönare i stan. kan koppla av mer där, släppa skolan, eller nåt. men.. kanske bara är mitt vanliga höst-depp som dykt upp.

degens bild: